Asså för helvette. Hormonjävlar.
Jag har sjukt bra hud på LCHF. Okej, mina eksem har inte försvunnit helt, men finnar har jag aldrig. Men denna veckan har varit ett undantag. Hormonerna sprutar ur öronen. Något vajsing är det med mina hormoner denna vecka, jag tror jag har ägglossning.
Först så gick jag upp 1,5 kg på en dag. Från 81,4 till 82,9. BAM. Sen är jag sjukt finnig. Alltså runt hela hakan och näsan. Och dom värker verkligen. Fy va ont dom gör. Sen har jag en omättlig hunger och en låg resistans mot hunger. Något är det som är vajsing.
Så här har det varit hela veckan. Har legat stabilt på min plusvikt, sett ut som en prickig korv och varit hungrig som fan. Ätit större portioner och mer ofta. Inte klarat av att hålla mig mellan fettkaffet och lunchen, låg hungerresistans. Så här ser det ut med min viktnedgång. En vecka har jag mens, då går jag upp i vikt och blir grinig. Sen går jag ner sjukt mycket en vecka. Veckan därpå får jag ägglossning, äter som en häst och går upp i vikt, sen veckan efter går jag ner sjukt mycket. Så håller det på. Så är livet. Jag är glad att jag för statistik så jag kan se att det är en cykel och inte tro att jag gör ngt fel.
Nu är det inte panik, men det är jobbigt att vara hungrig och finnig. Lägg till att veckan har inneburit resande och stress, så har vi en fin cocktail för sockertrollet. Jag ger mig då för hungern och accepterar att jag äter mer och mer ofta. Jag vägrar sätta mig i riskzonen för sockerfällan. Hellre överätning på kött och grönsaker än choklad och bullar. That's it.
En viktresa är aldrig spikrak. Glömmer man det, så är det lätt att hamna i sockerfällan.
KÖSS
