den 15/6 varje månad är ju väldigt speciell för mig, det är ju månadsdag för mitt sockerfria liv. Denna månad har jag varit sockerfri i 13 månader. Det är helt sjukt. Frågade du mig för 13 månader sedan så hade jag trott det var omöjligt - men icke. Det gäller bara att ta en dag i taget. Det är fan inte enkelt, men det blir lättare ju längre vi är sockerfria. Detta har jag lärt mig på 13 sockerfria månader:
Det som är utmanande med att leva sockerfri:
- Att hela tiden behöva tänka på maten. Man kan inte ta dagen som den kommer utan måste försäkra sig om att man har abstinent mat tillgänglig under hela dagen.
- I början är det svårt att motstå frestelser som att äta framför teven eller fika med kompisar.
- Man blir lite handlingsförlamad i början när man ska fira saker som examen, jul och födelsedagskalas. Det ligger ju i oss att fira med mat och socker. Man måste lära om och lära nytt.
- Men får helt plötsligt mycket tid över. I början fyller man det gärna med destruktiva aktiviteter som överätning av godkända livsmedel eller shopping eller arbete. Där är jag ff och härvar. Dötid är hems, snacka om sug.
- Man vill gärna ha resultat i vikt hela tiden eftersom man är så duktig som motstår socker. Uteblir den ett tag sjunker motivationen.
- Man får andra utlopp som man måste hålla ett öga på, som shopping etc. De kan vara svåra att se om vi inte letar noga.
- Livet känns lite tomt i perioder och man kan verkligen sakna sina droger. Men det är bara fluffiga drogminnen som lurar oss att droga.
- Att man måste krångla med andra och försvara sina sockerfria val
MEEEN. Eftersom livet är förjäkla bra utan socker - tusen min ifrån droglivet - så är allt värt det. Lita på mig på den punkten. Att orka, att prestera, att vilja, att glädjas - det gör det hela värt!
KÖSS
