Nu äre arg-vecka på bloggen! Tredje inlägget i rad där ni får se arg-My. I vanliga fall brukar jag vara förstående och tillmötesgående, men ibland - ibland måste man bara spy ut sig sin ilska. Men sen äre nog. Jag är ju ingen arg person hela tiden. Men man får ibland uttrycka sin naturliga känsla ilska ibland också.
Lilla landet jävla lagom. Vi ska vara så lagom va. Det är så sjukt. När vi är feta så borde vi banta. Då får man kritik av omgivningen att man ska ta sig i kragen och bli disciplinerad.
Sen när man har gått ner sina kilon då jävlar är man fanatiker. "Unnar du dig AAALDRIIIG? Alltså man behööööver inte vara så fanatiskt som du är". Vet du va? Fuck off.
Antingen så är man lat eller så är man fanatisk. Det är fan aldrig bra någonstans. Eller så får man kritik för att man äter för mycket fett "RENT SMÖR? BLÄÄ!" eller så får man kritik för att man äter för lite fett "Fråga: jag tycker du äter för lite fett, hur gör du då?". Eller när man är i ett bra skov och kan tillåta sig själv ett större utbud av livsmedel men ändå äta lagom "ursäkta, men lök är väll inte LCHF?" Eller när man är inne i ett dåligt skov och inte kan äta något: "Måste du bli LCHF-hitler? Du är ätstörd"
Såhär är det va. DET GÅR INTE ATT GÖRA ALLA NÖJDA. Mitt prio ett är inte att göra mina läsare nöjda, mitt prio ett är att göra min beroendehjärna nöjd. Eftersom det inte bara är min kropp som går i cykler, utan även mitt beroende - så måste jag anpassa maten. Likaså att vid vissa tillfällen när hormonerna peakar (som vid mens exempelvis) så måste jag tillföra mer fett eftersom sockersuget ökar. När jag är nere i ett dåligt skov så måste jag slänga ur all skit och bara äta gröna & vita grönsaker och okryddat kött. KUL. Nej. Men det är vad mitt sockerberoende behöver just då.
Mina tips till mänskligheten:
1. Tänk efter och läs på innan du lägger negativ feedback.
2. Försök inte göra alla nöjda. Prio ett är att göra din hjärna och kropp nöjd.
Tänk om alla hade kunnat ta det så. Jäklar vilken trevligare tillvaro vi hade levt i då.
KÖSS
