Jag läste denna artikel om Samboekonomi och fick mig en rejäl funderare. Det är verkligen så att ekonomi kan ställa till det. Jag och min Martin har levt ihop i många i livets skeden och därför har vår ekonomi skiljt sig en hel del. När vi pluggade så hade vi exakt lika stor inkomst och därför delade vi lika på allt. Han blev klar året innan mig så ett år levde vi med att han hade dubbla inkomsten mot vad jag hade. Då delade vi våra utgifter procentuellt. Han tog 66% av utgifterna och jag 33%. Det kändes mest rättvist och så slipper vi tjafs om ekonomin. Idag så delar vi lika igen men har ett gemensamt sparande där vi lägger undan så mycket vi bara kan. Något som är viktigt för oss är att våga prata ekonomi. Det ska inte vara något laddat eller tabubelagt. Det är viktigt att ha en avdramatiserat förhållningssätt där vi löpande kan diskutera utgifter och inkomster. Det skall vara naturligt och enkelt att diskutera ekonomi.
Jag känner par som har en oerhört skevt fördelad ekonomi. En där den ena parten lever på i princip ingenting och den andre har en superbra lön. De båda delar lika på alla utgifter vilket i mångas ögon kan tänkas mest rättvist. Det som blir fel är att den med bra lön inte är motiverad att sänka kostnader så som titta på billigare boende osv. Det gör att det skapas skam och skuldkänslor hos den som tjänar mindre. För oss funkade det mycket bättre när Martin tjänade mer att han tog en större procent. Då blev vi båda motiverade att hålla nere kostnaderna och det kändes mest schysst och kärleksfullt. Det är tråkigt om ekonomi är en anledning att göra slut - därför är det viktigt att ha ett ekonomiskt system där båda trivs. Hur tänker du kring din ekonomi? Vilket system använder du?
