Jag förstår verkligen varför Bitten Jonsson säger att man skall ha ett stabilt tillfrisknande innan man går in i Carnivore. Man blir liksom helt naken i beroendesjukdomen! När vi har en beroendesjukdom så är det ju egentligen att vi självmedicinerar mer eller mindre. Vi "står inte ut" i verkligheten och tar till yttre för att fylla det svara hålet. I princip så. När jag äter Carnivore så tappar jag helt lusten att äta, jag har liksom ens svårt att äta när det är dags att äta. Det är skittråkigt och inte särskillt gött, man blir bara nöjd liksom - inget mer!
Då kan beroendesjukdomen börja jäklas med en - hur gör vi nu? Nu när vi inte har något att självmedicinera med? Tja, vi kan börja shoppa, jobba eller träna hysteriskt - som vi brukar säga "byta hytt i Titanic". Därför behöver vi 12-stegsprogrammet och allt vad det innebär. Vi behöver fylla på med gemenskap och närvaro. Vi behöver fylla på med friskfaktorer med saker vi tycker om för att fylla på med konstruktiva saker istället för destruktiva.
Jag har själv känt mig lite mer lättretlig och rastlös - mina typiska tecken på att "sjukdomen är närvarande". Vi är ju sådana vi beroende: rastlösa, impulsiva och har dåligt tålamod. Ju mer så jag känner, desto mer närvarande är sjukdomen. För mig idag innebär det att jag är mer på givakt, att jag håller mer koll på mig själv så inte sjukdomen springer iväg och så jobbar jag helt plötsligt 12 timmar om dagen och shoppar upp hela min lön.
Summa summarum: Carnivore tar bort den fysiska sjukdomen - suget - men tvingar oss hitta strategier att ta hand om den psykiska sjukdomen, som blir mer närvarande. Därför är det viktigt att du vet vilka friskfaktorer du behöver och håller koll på ditt inre.
KÖSS
