Jag hamnade i en diskussion med en bekant här om dagen som hävdade att viktnedgång beror på CICO (Calories in, calories out) och sa att all övervikt beror på att folk är lata. Han tyckte min viktresa var cool men var övertygad om att jag skulle dö i en hjärtinfarkt om jag fortsatte. Han själv var kraftigt överviktig och hade alla möjliga hudutslag och såg allmänt sjuk ut. Ja, ni fattar grejen. Ännu en överviktig som läxar upp sig själv dagarna i ända. Appropå hy - ni skall se min nu! Amazing! Kolafärgad, mjuk och inte ett eksem. Älskar den!
Min bekanta påstod att det är fel att gå ut och missionera om LCHF - att pracka på folk den kosten. Det fick mig att tänka efter. Vad är min mission? Vad är mitt syfte här på jorden?
Det blev solklart - min misson är inte att få alla att äta smör och dumpa pastan, min misson är att befria människor som kommer i kontakt med mig från skammen av att vara överviktig.
Är det något jag har lärt mig av min viktresa är det att det inte är mig det är fel på. Jag är samma människa nu som när jag vägde 170 kilo. Det är inga konstigheter. Det är inte så att jag fick mer disciplin över en natt när jag la över till LCHF.
Något jag har lärt mig efter att ha gjort min första bantningskur vid 9 år ålder är att hunger är en fiende som vi aldrig kan vinna emot. Att sug och cravings är en fight som är omöjlig att vinna. Min livserfarenhet som bantare är att det går alldeles utmärkt att gå ner massor i vikt på CICO men mer eller mindre omöjligt att behålla i långa loppet. När suget har byggts upp och hungern mal i magen går det inte med viljestyrka att stå emot en längre tid - det är i alla fall min erfarenhet. Jag har gått ner 30 kg på CICO men gick upp allt och lite till efteråt.
För mig handlar det om att äta så att hormonerna synkar med maten så vi håller oss mätta och nöjda. För mig handlar det om att äta helt animaliskt, för andra handlar det kanske om annat. Jag tror vi alla måste pussla ihop vår egen matplan - så vi känner att det är hållbart över längre tid.
Det jag däremot är säker på är att det inte handlar om viljestyrka eller motivation - det handlar om att jobba med sin kropp. Kroppen är inte vår fiende och när saker känns som plågeri pratar kroppen med oss. Då behöver vi göra annorlunda. Och det hoppas jag att alla kan hålla med om.
Det är inget fel på din viljestyrka, på din moral eller motivation. Du tankar din kropp med bränsle som gör dig "lat", sjuk och överviktig. Rätt mat kommer föda en naturlig motivation och kroppen kommer att tala om för dig att du är rätt ute.
KÖSS
