Du är misslyckad. Du är otillräcklig. Du kunde gjort såhär istället. Känns det igen? De uppfostrande tankarna i huvudet som aldrig tar en paus. Som alltid upprepar hur jäkla dåliga vi är. Som uppfostrar, smäller oss på fingrarna och allmänt är taskiga mot oss. Det är tankar alla människor har, men som är extra farliga för oss beroende.
Överallt möts vi av budskap om att viktnedgång och hälsa handlar om disciplin. Vi skall piska oss till gymmet, motstå dålig mat med vita knogar. Allt sker på bekostnad av individen. Det är du som inte räcker till, det är du som inte kan uppbåda tillräcklig karaktär.
Jag har provat alla vägar, jag har provat att piska mig ner i vikt och kan säga en sak - det leder bara till viktuppgång. Det funkar ett litet tag, men sedan faller man pladask på facet och börjar äta igen.
Jag äter oftast på ångest - de där känslorna av otillräcklighet är rena döden för mig. När jag haft en dålig dag på jobbet eller det är någon relation som inte håller - då kommer cravingsen. Där är jag inte unik, vi är många som lider av en oförmåga att härda ut jobbiga känslor. Det är en del av att vara människa.
För mig är svaret kärlek. När jag känner att jag gör det allra bästa av situationen som är nu, så mår jag automatiskt bättre och suget försvinner. Att känna att jag är tillräcklig är huvudkomponenten i min hållbara viktnedgång. Att krama mig själv och övertala mig att det är OK att inte orka alltid, att inte alltid vara perfekt.
Svaret är ALLTID kärlek, i alla situationer - alltid!
KÖSS
