När jag stod inne på Pressbyrån så tittade jag ut över alla tidningar, såg de glossiga omslagen och tänkte: här står jag och blir hjärntvättad. Är det inte ett sexpack på en halvnaken kropp på omslaget så är det en supersmal sminkad tjej i en tight klänning. Förlora 6 kilo på tre veckor, de bästa träningsknepen för en tight rumpa, så döljer du kärlekshandtagen. Budskapen sköljer över mig - jag duger inte.
Min farmor har aldrig bantat. Idag är hon över 100 år gammal och bor på ett mysigt äldreboende i Göteborg. På hennes tid var övervikt inte ett problem och hon har aldrig förstått sig på varför man skall späka sig så. Jag kan absolut inte säga att det var bättre förr, inte var det bättre när hon levde i ett mörkt hus med igenspikade fönster och väntade på farfar som var ute till sjöss för att kriga mot tyskarna. Men en sak var bättre förr, kvinnor fick vara kvinnor i sina kroppar. Min farfar hade en dubbelexamen vilket var oerhört sällsynt på hans tid. Han var både utbildad sjökapten i Ljungskile och senare ingenjör på Chalmers. Nu låter det som att han var uppväxt i överklassen, men icke. Som 14-åring började han jobba som kock på ett fartyg för att spara ihop till skolkostnaderna. Min farfar dog för ett par år sedan 94 år gammal. Han hade precis ätit ett av sina berömda långkok och hunnit ta sin middagswhiskey och så plötsligt slocknade ljuset. Bättre sätt än så att gå in i ljuset kan jag knappast tänka mig. Farmor lever fortfarande och båda har och har haft lyxen att vara helt klara i huvudet och knappt lidigt av några välfärdssjukdomar.
Skillnaden på dem och mig? Så länge jag kan minnas åt de lagad mat från grunden. Farfar drog sin rullator fram och tillbaka i köket medan kalopsen stod och puttrade. Jag har aldrig sett en lightprodukt i deras kök. På fredagarna brukade de äta en liten skål med chips, samt framför Allsång på Skansen och farmor hade alltid en Aladin-ask. Skillnaden på deras och min kropp? De har aldrig bantat.
Jag tror verkligen att roten till sjuka kroppar är två: ultraprocessad mat och kroppsideal. Hur skall vi våga äta fullfet mat om alla säger att de gör oss tjocka? Hur skall vi våga riskera att bli tjocka när alla säger att vi inte duger?
Jag själv har bantat så länge jag kan minnas och när jag inte bantade så hetsåt jag. Jag kan inte minnas en enda gång jag åt balanserat. Hur gör man ens? Och det är verkligen att välja mellan pest eller kolera. När jag hetsåt hatade jag mig själv och hela livet dröp av skam. När jag bantade så slapp jag ångesten men hungern var så tärande att det gjorde mig knäpp.
Hur ska vi våga äta? Någonstans har vi ju köpt det här med kaloriunderskott. Vi behöver äta mindre och röra på oss mer så vi ligger på minus. Det värsta som kan hända oss är att gå upp i vikt, det vore katastrof. De glossiga tidningarna blänker mot mig, jag skall bli älskad, trygg och uppskattad bara jag får det där sexpacket. Bara jag blir lika smal som modellen på omslaget. Att banta är en snuttefilt idag, dieter gör oss trygga. Vi kan inte lita på våra kroppar, de vill lura oss att bli tjocka. Därför måste vi utkämpa ett konstant krig mot vår egen biologi.
Någonstans slog det mig. I mina celler finns kartor över hur lång jag skall vara, vilken hårfärg jag skall ha och hur mina öron skall vara formade. Därmed borde det alltså finnas en karta över hur mycket jag skall väga.
Problemet med den kartan är att den inte är lika smidig som GPSen i din mobil. Den uppdateras inte automatiskt bara för att samhället byggs om. Man kan jämföra den med en stentavla från urtiden. Den har ingen aning om vad varken kroppsideal eller processad mat är för något. När vi tror att våra kroppar inte duger och försöker banta ner dem så sätts kartan ur spel. Ungefär som när du kör in i en tunnel med GPSen och den tappar bort sig helt. Samma med ultraprocessad mat, det synkar inte alls med våra urålderskroppar och dess system.
Det vi behöver göra är att våga börja äta igen. Och det första som kommer hända då är att vi går upp i vikt för att kroppen är utsvulten. Det andra vi behöver göra är att syna våra sanningar och se igenom den bullshit media matar oss med för att ens våga ta den chansen. Det tredje vi behöver göra är att släppa snuttefilten och våga gå emot strömmen - att älska sin kropp med eller utan kärlekshandtag och sexpack.
Det är helt okej att vara du!
KÖSS
