Sjukdomen beroende är en lömsk sjukdom. Den sitter i hjärnan och är en riktig luring!
Vi blir aldrig friska
Även fast jag bloggar, poddar, instagrammar och är utbildad sockerberoendeterapeut innebär inte det att jag är frisk från min beroendesjukdom. Beroendesjukdomen går i skov som de flesta andra sjukdomar som sitter i hjärnan. Med mitt långa tillfrisknande och utbildning har jag verktyg att hantera sjukdomen, att leva i tillfrisknad - men jag blir aldrig frisk.
Jag kan hamna i skov som skrämmer skiten ur mig. Det finns ingenting så skrämmade som när sjukdomen sakta börjar komma tillbaka igen - att ett skov är på väg. Beroende är förnekelsens sjukdom och det är svårt att se konsekvenserna och symptomen.
Hos mig börjar det ofta med en popcornhjärna, tankarna är splittrade och jag får lägre fokus. Sen får jag svårt att vara i nuet och sitta still. Jag aktiverar mig mycket och dyker i i projekt. Knarkar dopamin så jag kan inte sitta stilla i mer än 5 minuter innan jag måste kasta mig in i något.
Sen står jag där och har ätit för mycket, shoppat för mycket, jobbat för mycket - och mår skit. Ångesten är helt kvävande. Idag är kroppsångesten inte lika stor, men känslan av att ha en paj mage och tunn plånbok är kvävande.
Stressorer
Beroende är en stressutlöst sjukdom. Att som jag just nu har en omställning på jobbet, säljer lägenheten och bygger hus - triggar enormt. Att använda shopping eller extra mat för att komma ner i varv och trösta lockar oerhört.
Vad gör man?
Det bästa är att prata om det med andra som förstår. Vi skall inte bära skammen själva. Sen behöver vi kapitulera - att vi inte klarar det själva. Vi behöver struktur och gå tillbaka till en matplan vi vet inte triggar oss. Vi behöver be om hjälp. Avslappningsövningar, vila, tröst och en plan.
Det är okej att bli tvångsmässig ibland, annars är vi ju inte beroende. Det bästa vi kan göra är att titta kärleksfullt på oss själva. Med skam kommer vi iingenstans.
KÖSS
