Hur man pratar övervikt med barn

Jag får många mail från föräldrar till överviktiga barn. De är oroliga och frågar mig hur de skall göra med barnen - hur de bör agera.

 

 

Jag vill först vara noga med att påpeka att jag inte är förälder själv. Jag är dessutom lillasyster så jag har noll och ingen vana av att ta hand om barn. Det är också en djungel för alla uppfostrar olika och har väldigt bestämda åsikter hur saker och ting bör vara - jag pratar ur perspektivet hur jag hade velat bli bemött när jag var liten.

 

 

Jag föddes som stor bebis och min vikt fortsatte att öka exponentiellt. Jag har alltif legat över viktkurvan och vet hur det är att leva som överviktigt barn och ungdom. Jag fick tidigt vård och experthjälp och vet vad det är som är jobbigt med att vara överviktig och ung.

 

 

Jag täkte börja med att gå igenom de misstag jag upplever samhället gjorde. Jag fick dietisthjälp redan som 7-åring och efter det fortsatte det. Huvudmisstagen man gör är följande: man fokuserar på mängd och man fokuserar på barnets vikt. Att försöka få sockerkänsliga barn att äta mindre är dödfött. Om vi vuxna tycker det är jobbigt att äta mindre finns det ännu mindre konsekvenstänk hos barn. De känner bara att de är sugna och de är sugna NU. Att föröka kontrollera barnens mängd leder bara till matfobier och skam samt en känsla av misslyckande. Det är som att försöka lära en alkoholist dricka lagom - det är ett lidande helt i onödan. 

 

Att väga barnet är skammande och lönlöst. Barnet kommer betinga siffror med egenvärde och tänka att när det står på minus är barnet bra och när det står på plus är barnet värdelöst. Väg inte barn, det borde klassas som misshandel. Vågen säger ingenting, det är ett trubbigt verktyg som tar noll hänsyn till komposition och inre hälsa. Barnkroppen kommer anpassa sig till maten - de hr hela livet på sig att bli normalviktiga.

 

Det största misstaget är att vi prata vikt alls. Det förpesta hela barndomen och sätter griller i huvudet på barnet. Det är ingen idé - det gör bara och endast illa och leder till dålig kroppsbild och ätstörningar.

 

 

Istället för att fokusera på mängd bör dietisten fokusera på livsmedel och barnets biokemi. Optimalt borde dietisten hjälpa barnet med att kartlägga vilka livsmedel som leder till sug. Om barnet fick sitta ner och beskriva hur det mår efter intag av ett visst livsmedel för att upptäcka själv vad som triggar och inte, tillsammans med stöttande experthjälp så får det en karta över den individuella biokemin. Genom att äta en individuell kost så kommer barnets sug att minska, barnet äta mindre och få en bättre hälsa.

 

Att även lära ut vad som händer i kroppen när man intar socker, fett, protein och grönsaker är viktig kunskap. Att barnet förstår vilka fysiska processer som sker vid intag av viss föda är viktigt för att barnet skall välja bra mat. Barn är inga idioter och näringslära är något som bör läras ut tidigt.

 

 

Barn gör inte vad du säger, barn gör vad du gör. Så banta inte eller noja över din kropp. Lär ut kroppskärlek och medkänsla. Och ge inte barnet specialkost, ät samma i hela familjen. Skall barnet äta nyttigt skall ni andra det också. Det är inte okej att peka ut barnet, det blir inget bra av det.

 

KÖSS