Vad har LCHF-kosten gett dig? Är en fråga som ofta dyker upp. Det är en enkel fråga, men kanske kräver den ett komplext svar. Det är så mycket. I mitt fall så är det inte bara en civilingenjörsutbildning, en nästintill astma- och allergifri tillvaro och en viktnedgång på 79 kilo. Nej, det jag kommer ihåg som mina största segrar längst min viktresa är två saker: ett "klick" och att kunna köpa vilka skor jag vill.
När jag vägde nästan 170 kilo så var min tillvaro långt ifrån enkel. Den var besvärlig, anfådd och påfrestande. Det var också trött och hängig. Jag var 20 år gammal när jag stötte på boken GI-NOLL av Sten Sture Skaldeman och den boken förändrade mitt liv. Eller ja, liv och liv - innan LCHF-kosten kom in i bilden var min tillvaro kanske snarare en överlevnadsfråga än ett fullvärdigt liv.
När jag var 18 år så hade jag ångest för att åka bil. Inte för att råka ut för en bilolycka eller något sådant, nej, jag var rädd för skammen. När jag var 18 år kunde jag nämligen inte ha bilbälte längre. Det räckte aldrig till. Istället satt jag med handen krampaktigt kramande kring klickern och hoppades att föraren inte skulle märka något. För jag trodde, eller snarare var övertygad, om att om ingen såg - om ingen kom på mig - så var det inte illa. Då var jag inte så stor som bilbältet tydde på. 10 centimeter är inget långt avstånd - men för mig kunde de 10 centimetrarna lika gärna vara ett avstånd från månen och tillbaka.Ett avstånd mellan tummen och pekfingret för dig kanske, men för mig hade det lika gärna kunnat vara 10 mil. Jag orkade inte äta mindre och springa mer som alla rådde mig till - jag hade ju inte diciplinen att göra något åt de 10 ynka centimetrarna.
Jag kunde inte heller köpa vilka skor jag ville. Det var så ansträngande att böja sig ner och knyta skorna att jag först och främst tittade på skor utan snörning. Det var ett moment 22 i sig - mina fötter var så breda att dom krävde storlek 42 på bredden, trots att de på längden var en storlek 37:a. För att kunna ha passande skor - eller snarare skor överhuvudtaget - så behövdes snörning för att reglera bredden. Jag brukade be mina kompisar knyta dem åt mig - när dom ändå var nere och hämtade sina skor menar jag! Att knyta mina skor själv var uteslutet - jag blev både andfådd, svettig och fick astma.
Men en dag. En dag efter ett par månader på LCHF så sade det plötsligt "KLICK". Jag tittade ner på handen, jag släppte mitt krampaktiga grepp och bilbältet satt kvar! Jag behövde inte längre hålla fast i bilbältet! Så jag la av ett tårfyllt gapskratt och lade mina händer kring nacken - JAG VAR FRI! Pappa undrade vad jag skrattade åt, men jag bara log förnöjt och höll kvar mina händer kring nacken. Jag har aldrig njutit så mycket av en bilfärd i hela mitt liv! Och det min vän, det är för mig det mäktigaste ögonblicket i min viktresa!
Min fästman Martin klagar alltid på att jag har sååå mycket skooor överallt! En hel garderob, en källare fylld med säckar av skor - och så ockuperar mina rosa sandaletter hela hallen också! Och på det svarar jag bara med en fras: FLER SKA DET BLI! För idag - så spelar varken snörning eller bredd någon roll! Idag kan jag - ta mig ATTANS - få på mig vilka flashiga och på tok för höga klackar jag än vill!
DET har LCHF gett mig! Och alla ni där ute - kalla mig sektmedlem, kalla mig frälst, galen & tokig. För mig spelar det ingen roll. Det som spelar roll är mitt "klick" när jag sätter mig i bilen, mitt nya friska liv och framförallt: på TOK för många rosaglittriga klackar!
KÖSS
