Att vara snäll mot sig själv är den svåraste utmaningen här i världen. Speciellt om man har någon problematik med maten så är det jätteenkelt att slå på sig själv om man gjort ngt fel.
Jag hade en period i min viktresa när jag gjorde många misstag. Hetsåt godis varje helg och hade jättesvårt att kontrollera impulser. För att döva ångesten när jag snubblat över ett krokben tryckte jag två fingrar i halsen och ansåg misstaget som ogjort. Det var ingen vacker period i mitt liv.
Detsamma gäller misstag som sker nu i mitt liv. Jag måste tänka efter både en och två gånger när jag gjort ngt fel så jag inte börjar bestraffa mig själv på ett destruktivt sätt.
Istället för att göra något dumt när jag snubblat över ett krokben så brukar jag tänka "nu ska jag vara ansvarsfull och ta konsekvenserna". Ansvarsfull är ett positivt laddat ord och därför känns det positivt att inte göra något bestraffande mot sig själv eftersom jag då kan kalla mig för just ansvarsfull.
Det är otroligt viktigt att sätta fina ord och egenskaper på sig själv under viktresan. Genom att vara ansvarsfull och känna mig värdefull har jag nu inte stoppar fingrarna i halsen på flera år. Det är för mig både ansvarsfullt och positivt.
Jag jobbar dagligen med att visa förståelse och kärlek till mig själv. Att se bakomliggande orsaker och se mig som mänsklig. Även fast jag önskade att viktresan gick i 120, så vet jag att jag ibland snubblar och trillar dit. Sånt händer och sånt bromsar. För mig har det alltid handlat om att kombinera LCHF med mental träning och försöka växa tillsammans medan min kropp minskar. OCh det är så man får ta det om man har en problematik med maten. Dalar och berg kommer. Vi matmissbrukare är kanske inte så snabba i vår viktminskning, men för varje dag utan skit så växer vi! Och att växa som människa är det häftigaste man kan göra!
KÖSS
![]()
