Kärlek

Jag fick nyligen en förfrågan om att jag skulle skriva några rader om relationer och då destruktiva sådana. Och det gör jag ju gärna såklart!

 

 

Martin är verkligen världens finaste man, och vi har det såå bra, men så har det inte alltid varit. Jag har inte alltid haft lyckan att leva med en bra man. Innan jag träffade Martin hade jag en relation med en man som inte alls var snäll eller bra mot mig, tvärtom, vår relation var ingen syn för gudarna. Och detta levde jag med i hur många år som helst!!

 

 

Ena dagen var allt jättebra trodde jag, andra dagen var det skit. Upp å ner, on and off och hit å dit! Och jag mådde verkligen inte bra! Det fanns noll respekt i vår relation, NOLL, och vi båda skadade varandra hejvillt. Alla mina vänner sa till mig att jag borde lämna för att han va så dålig mot mig, och min mamma försökte förgäves prata ur mig ur relationen. När allt tillslut brakade samman och det tog slut en gång för alltid, så tyckte jag att det va han som va dum. Det var han som inte respekterade mig, och han va skit. Karlar är skit tyckte jag. Och så tyckte jag väldigt länge.

 

 

Men nu är det annorlunda. Idag anser jag att vår relation säger mer om mig än om honom. Det är liksom inget fel på karlar som släkte, och Martin är inget urgulligt undantag som bekräftar regeln, men visst är det jäkligt bekvämt att tänka så? Det va ju han det va fel på, inte mig, och därmed behöver ju inte jag jobba med mig själv eftersom det är han som har gjort fel. Det är män som är respektlösa. Det är män som är svin. Nej det är det inte! Det är du som är respektlös mot dig själv. Det är du som är ett svin mot dig själv. Inte han.

 

 

För att gå ner 79 kilo så måste man helt plötsligt ta en jädrans massa ansvar. Varje litet beslut gör skillnad och det är jag som ansvarar för min egen hälsa. Och i och med det så växer man som attans som människa! jag anser nämligen att attraherar sådana människor in i mitt liv. Behandlar jag mig själv som en påse kompost, ja, då ser ju den andra människan att det är helt OK att också behandla mig så! Behandlar jag mig däremot som en dyrbar juvel, ja, då blir jag behandlad så också!

 

 

det är inte lätt att vara snäll mot sig själv varje dag, hela tiden. men att skriva bra-bok och göra små snälla val för sig själv hjälper väldigt mycket. Att försöka vara så go mot sig själv som det bara går, det är nyckeln för bra och fina relationer. Och dessa relationer ger ju så hiiimla mycket tillbaka! De dagar du inte riktigt orkar, kommer dessa relationerna ta hand om dig. 

 

 

När jag började vara snäll och kärleksfull mot mig själv varje dag, så träffade jag Martin och alla pusselbitarna föll på plats. Men innan det va möjligt, så var jag tvungen att ta upp den jobbiga kampen och faktiskt jobba med kärleken till mig själv. Så börja där. Du kan inte kräva att andra ska älska dig när inte ens du älskar dig själv. Så va säger du? Är det inte dags att börja älska allt det fina du är och berömma dig själv för allt det där fina du gör? Så löser allt det där andra sig på köpet!

 

 

KÖSS