Förra veckan var hemsk. Alltså riktigt riktigt bad. Det var länge sedan jag hade en sån skitvecka. För att nämna några saker så kan jag säga:
1. Vi fick 2000 i böter på tåget (tåget var omlett, våra biljetter gick ut, allt blev kaoz)
2. Jag failade 3 ggr på uppkörningen (Första gången pga att jag fick blackout å gjorde massa konstiga saker, andra gången för att jag körde för långsamt och tredje gången för att jag körde för snabbt)
3. Jag fick avslag på mitt exarbete
+ lite annat bös som jag med respekt för min familj inte kan berätta.
Dessutom hade jag inte sovit något. Inte ett skit. När jag tänker tillbaka så har jag nog inte sovit på 3 veckor egentligen. På söndagen var jag som en urkramad svamp. Jag har nog aldrig varit så energilös eller orkeslös. Jag hade fightats så hårt mot sockertrollet den veckan men så kom bakslaget deluxe!
På lördagen gick jag ut men mina klasskompisar. Jag var så jäkla trött efter en lång jobbdag men tvingade på min mina klackar eftersom jag bara har en månad kvar med klassen och vill passa på att umgås. Efter några glas med vin så satt jag med handen djupt nere i chipsskålen och föll dit rejält. Dagen efter var det uppe med tuppen SNORTIDIGT för att jobba. Presterade som en unken disktrasa och var helt slut. Och VIPS hade jag jobbets pappliknande kakor i magen. Och känner du en sockermissbrukare så fattar du att det inte tog slut där.....
Resultatet? Magen kollapsade helt. När klockan var 06 på måndag morgon hade jag inte sovit en minut. Så då blev det inget annat än att sjukanmäla sig från både skola och jobb. Sen sov jag i 2 dygn. Först sov jag 20 timmar. Sen var jag vaken i ett par timmar och sedan sov jag 12 timmar till. Idag känner jag mig som en ny människa!
Den som säger att socker inte är en drog eller ett missbruk borde se på mitt liv. En alkoholist eller en nakoman funkar inte heller i samhället. Får sjukanmäla sig och mår dåligt. Sårar sina kamrater. Samma med mig när jag har ett ditfall. Visste du att jag hade 70% frånvaro från gymnasiet pga ständiga sockerkickar? Det var inte förän på LCHF jag orkar både plugga 100% och jobba 50%.
Idag har jag tränat, lagat ett långkok och planerat upp framtiden. Planerat in ett nytt körprov. Betalat räkningar och städat. Helt ljuvligt! Och sedan ringde jag ett pirrigt samtal och som det verkar nu så har jag fått mitt drömexjobb! Det som jag faktiskt ville ha! Ska på möte om 2 veckor och är superexhalterad! Trafikskolan ringde mig idag också och peppade, dom sa "MYYY DU KAN KÖRA! DET ENDA DU INTE KAN ÄR ATT LITA PÅ ATT DU KAN!" Så ja. Nu jäklar i dalen!
Vad lärde jag mig utav detta? Jo. Som missbrukare måste jag jobba proaktivt. Det innebär sömn, återhämtning, träning och glädje. För är jag trött, sliten, sur och inte tränar av mig kortisolet så bäddar jag för ett ditfall.
Jag måste även jobba reaktivt. Det innebär att jag jobbar för att hämta upp mig själv när jag trillat dit. Jag strukturerar åter upp livet, ringer jobbiga samtal och tar tag i problem som lockar fram sockertrollet.
Jag är långt ifrån perfekt. Jag är inte alltid en nykter sockermissbrukare. Däremot är jag nykter från beroendet de allra flesta dagar. Det gör mig stor i mina egna ögon. Och jag hoppas du kan se detsamma hos dig själv. Att du, liksom jag, kan fira varje dag utan socker. Att du kan vara stolt över varje dag utan din drog och förlåta dig själv när du känner dig som en svamp och faller dit. För det är helt okej. Det är helt okej att falla ibland. Så länge du inte hugger på dig själv och dömer dig så hårt. Kan jag, som är perfektionist och prestationsprinsessa ut i fingerspetsarna, så kan du också!
KÖSS
![]()
