Just nu är jag inne i en riktigt tuff period. Allt känns så himla tungt. Jag är så jäkla dålig på avsked. Alltså riktigt dålig på det. Jag avskyr att säga hej då. Nu har vi några dagar kvar i skolan innan allt slutar. Sen börjar exjobbet och jag kommer inte se mina klasskamrater förän i juni tills vi skiljs för alltid. Och det skrämmer skiten ur mig ärligt talat. Det är dags att bli vuxen. Om ett halvår ska jag börja min karriär på riktigt och köra igång livet. Och jag har ingen aning vad jag vill bli. Vad jag vill jobba med. Vart jag vill bo. Jag har ingen aning. Och det skrämmer mig som fasiken!
Sedan har vi fått högre krav på jobbet. Jag känner mig otillräcklig. Och det skrämmer mig också. Exjobbet är inte heller helt klart och det ger mig panik.
Det är svårt att ta tag i alla känslor nu. Brottas med sockertrollet och matmonstret just nu. Det är så svårt att ta tag i alla jobbiga känslor. Förvirring och brist på kontroll. Det skrämmer mig som fasiken.
Men. Detta är träning. Även om det är läskigt, jobbigt och ångestfyllt så är det träning! Så jag försöker ha den approachen! Att jag stärks och tränas!
Det blir alltid det bästa tillslut. Även om vägen till det bästa är tuff!
KÖSS
![]()
