Min största faiblesse är hemmakvälls lösgodis. Jag ääälskar att gå och plocka och välja. En bild i huvudet målas upp över mysigt och trevligt det kommer bli "bara vi myser till det med godis". Så är ju inte fallet.
I hela högstadiet sysslade jag mycket med syslöjd. Hela min barndom var jag kreativ. Jag sydde, stickade, broderade. Skrev långa sagor och spelade piano. Min syslöjdslärare tyckte jag var så duktig att hon rådde mig till att söka in på ett speciellt sygymnasium. Men jag valde naturvetenskaplig linje istället och alla kreativa saker dog ut när jag flyttade hemifrån.
Igår var jag på ica och flydde lite från pluggandet. Strosade omkring och kikade runt. Då hittade jag ett ljuvligt garn och fick en jätteimpuls "jag ska börja sticka igen!". Sagt och gjort. Youtubade några videos för att fräsha upp minnet och nu sitter jag och stickar på en halsduk. Eller grytlappar. Har inte bestämt mig än! OCh jag känner ett sånt lugn i kroppen. Sitter framför teven och tänker inte ett dugg på godis utan är fullt upptagen med handarbete! Vaaaarför har jag inte börjat med detta tidigare?! Jag tycker du ska prova du också! Det är verkligen kul och utvecklande att prova något nytt. Och det har fasiken tagit sockerdjävulen ur min kväll! TJOFRÄS!
Att uppehålla hjärnan med något annat är ett smart och enkelt knep att ge sockertrollet på käften!
KÖSS
