LCHFingenjören

De senaste inläggen har jag fördjupat mig lite i beroendet för att du skall kunna känna efter om du också är beroende. Det är upp till dig att avgöra. Känner du igen dig så tycker jag absolut du skall utforska det, ju snabbare du får hjälp - desto snabbare kan du leva det underbara livet i tillfrisknad.

Hjärnfonden har sammanställt en lista över symtom på beroende:

Jag tänker mycket på just detta
Jag har börjat smyga med det
Jag känner ett sug efter det
Jag har utvecklat tolerans, och behöver allt starkare doser/högre spelinsatser
Jag blir hög av att få ägna mig åt det
Jag får diverse negativa symptom, abstinenssymptom, av att inte få ägna mig åt det
Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
Även efter långa uppehåll kan jag trilla dit igen.

Kom ihåg att beroendesjukdomen är förnekelsens och glömskans sjukdom. Ena dagen kan vi fullt säga att vi är beroende, nästa dag tror vi att vi hanterar sockret. Vi glömmer också lätt bort hur det var i ångesten och sviterna när vi intagit vår drog.

Med beroende är det lurigt. Ibland kan vi ju faktiskt hantera sockret. Vissa gånger kan vi ta en bit och sedan låta bli. Då luras vi lätt av att vi har en bättre inställning eller blivit friska. Men beroende är rysk roulette. Alla alkoholister får inte dunderfyllor och gör massa skit varje gång de blir fulla. Vi äter inte i två veckor varje gång vi tagit en bulle. MEN. Vi har gjort det och sannolikheten är stor att vi gör det igen. Beroendehjärnan lurar oss lätt att vi kan hantera drogen bara idag. Bara en gång till. Men gå inte på det! Sockret är lömskt, falskt och listigt.

Känner du igen dig och behöver hjälp? Sök dig till stödgrupper som FAA.se eller oasverige.org.

KÖSS

Jag har förut skrivit om:

Nystart: Motion (länk)

Nystart: maten (länk)

Nystart: mental träning (länk)

Du är det dags att bearbeta den sista delen i hälsopyramiden: kosttillskott!

Kosttillskott är finliret. Det är liksom ingen idé att putta in massa dyra tillskott om du äter skräpmat och aldrig rör på dig. Då kommer du inte märka av stor skillnad. Har du en tight ekonomi så är maten prio 1, glöm kosttillskotten så länge.

Man kan dela in kosttillskott i bas, mellan och individuellt. Basen är den som alla människor bör äta, mellan är om du tränar eller är beroende eller något annat som är specifikt för en grupp människor. Individuellt är helt upp till dig.

Dessa råd är vad jag har samlat på mig med kontakt med specialister och läkare. Jag är ju ingen läkare själv, bara en simpel ingenjör, så ta det du vill ha - och lämna resten.

Bastillskott

D-vitamin. Detta bör alla vi som bor i Norden äta under den mörka perioden av året. Kom ihåg att det är en fettlöslig vitamin så viktigt att inta den med något slags fett. Jag köper PurePharmas D-vitamin som är uppblandat med kallpressad olivolja. D-vitamin är solsken på burk och många får bot på höst/vinter depressioner med hjälp av D-vitamin.

Resistent stärkelse (länk). Har skrivit om det i ett långt inlägg förut. Läs mer om det här (LÄNK).

C-vitamin. Stärker immunförsvaret och går inte att överdosera. Är en kraftig antioxidant. Jag köper från Succeeder.se

Finns i paprika och broccoli. Tyvärr har vi ju sett att maten vi har idag är väldigt näringsfattig så trots att vi äter varierat och mycket grönsaker kan vi behöva tillskott.

Omega-3. Vi får i oss mycket inflammatorisk mat som är hög på omega-6. Vi behöver balansera ut det med omega-3. Finns i fet fisk. Rekommenderar dock att ta det dagligen ändå. Jag köper från bestomega3.se då deras är kallpressad så all omega är bibehållen i sin naturliga struktur.

Magnesium. Två innan du går och lägger dig hjälper dig sova bättre och får bort kramper och lättar träningsvärk. Jag köper min hos succeeder.se (MagTech) som skall ha högst biotillgänglighet.

Kokosolja/MCT. Smörjer tarmen och ger snabb bränsle till hjärnan. Väldigt läkande för kroppen. Jag köper Brain Octane från Succeeder.se

Mellankosttillskott

B12. Många beroende har faktiskt en brist på B12 av någon anledning. Jag har det själv. Idag äter jag B12 dagligen som jag köper från succeeder.

L-glutamin. Smörjer och lagar trasiga tarmar på oss. Bra mot paniksug då det är en aminosyra som kan gå obehindrad mellan blod/hjärn-bariären. Rör ut 1-2 tsk i iskallt vatten och drick.

Collagen. Vi sockerberoende har ofta trasiga tarmar. Kollagenet lagar dessa då de är kroppens "klister". Jag köper mitt från succeeder.se

Folat (folsyra). Bra för oss kvinnor i fertil ålder. Vill man bli gravid skall detta underlätta. Jag köper mitt folat från succeeder.se

Curcumin. Inflammationsdämpande. Det är den aktiva formen av det som är bra i ingefära. Har du artros eller andra inflammationer i kroppen så bör du äta dessa. Att bara äta ingefära ger dock inte jättmycket. Det är ganska låg dos curcumin i det och svårt för kroppen att ta upp. Har du inflammationer bör du alltså äta extra! Bra biotillgänglighet hittar du hos succeder.se

Individuell

De övriga kan du avgöra själv om du behöver eller inte. De kan ätas av de allra flesta. Individanpassade kosttillskott bör du ta hjälp av antingen blodprov från werlabs och/eller en hårmineralanalys och/eller en biokemisk reparation. Ett ställe jag vet de gör det är hos Arteget.se.

Via Werlabs fick jag reda på att jag behövde äta selen och B12.

Något att tänka på

Något som är bra att tänka på är att inte köpa vilken skit som helst. Du vet inte vilken biotällgänglighet det har. Några märken som är mina favoriter är Thorne, Holistic, MorEPA, PurePharma, Bulletproof och Natural Stacks. De har grym kvalité! Vet att både jag, Martina Johansson och Mattias Ribbing hittar sina favoriter bland dessa märken.

Lycka till i kosttillskottsdjungeln!

PS! Jag är ingen biohacker. Är ni superintresserade av det skall ni hänga på martinajohansson.se!

KÖSS

Som jag skrev i början av sommaren så har denna semester ägnats åt till stor del av att jobba med mitt beroende. Jag har:

- Gått (och går fortfarande) på en öppenvårdsbehandling för beroende. Jag får både egenterapi och gruppterapi. I gruppen är jag den enda som är (uttalat) sockerberoende, resten är alkoholister och narkomaner. Man ser beroende som en enda sjukdom där utloppen varierar från individ till individ. Ger grymt mycket!

- Grottat ner mig i 12-stegsrörelsen totalt och går på flera olika möten i olika grupper varje vecka.

- Gör stegarbete tillsammans med sponsor

Detta är första gången jag verkligen kör såhär hårt med att få tillfriskna. Jag gör ALLT jag kan för att äntligen må bra. Det är liksom inga halvmesyrer här inte. Och det GER så otroligt mycket, jag mår bättre nu än på väldigt länge. Okej, fuck Jante nu - men jag är verkligen stolt över mig själv och mitt liv. Jag är verkligen duktig på att trassla till livet, men jag är också duktig på att tillfriskna. Jag tar inga genvägar, jag tar den långa och krokiga vägen. När jag vägde 170 kilo och hade två år kvar att leva så valde jag att äta LCHF och ta tag i mig själv istället för operation. Och nej, det innebär inte att jag tycker de som gör det fuskar. Alla har sina skäl till våra livsval. Men jag är tacksam att jag hittade LCHF innan. Och så är jag stolt över att jag vågade tro på mig själv så mycket att jag tackade NEJ till en operation.

Jag är också stolt att när jag blev utbränd så vägrade jag medicinering och jobbade intensivt med terapi för att tillfriskna. Återigen så dömer jag ingen som väljer medicinering. Ibland är det det eller döden. Men jag är återigen tacksam att jag fann KBT just då och att jag hade tillit till mig själv att det skulle fungera.

Och nu är jag stolt över mig själv igen. Att jag tar mitt beroende på allvar och verkligen ger mig helhjärtat in i detta för att för en gångs skull äntligen få verktygen att tillfriskna - på allvar.

Ja, så lite fuck Jante. Alla får vara det ibland när man tittar in i backspegeln.

Men. Såhär är det. Nu kliver jag in i steg 4 i mitt stegarbete. Och det är ett otroligt krävande steg då man skall jobba mycket med sig själv. Och jag vill inte göra några halvmesyrer. Jag har suttit på för många möten för det, för att höra medmänniskor som gjort det lite halvdant och sedan få återfall. Jag tänker göra det med hela hjärtat. Och det innebär att jag måste banta ner något annat - och det får tyvärr bli bloggtiden. Så ett tag nu framöver kommer det kanske inte bli så många inlägg från mig. Men håll ut! Förhoppningsvis kommer jag ut starkare än någonsin efteråt, full med nya lärdomar!

KÖSS

Vad jag förstod av många av era kommentarer igår, så uppfattades det som att jag kommer sluta blogga helt ett tag.

Det stämmer inte.

Det kommer antagligen bli glesare mellan inläggen, på grund av mitt stegarbete - men att sluta blogga vill jag absolut inte göra. Det kommer bara bli lite "när andan faller in" och jag ville ge er en heads up!

Tack för all kärlek jag får av er. Tack för att ni läser min blogg. Tack för all fin feedback. Och sluta inte surfa in, bloggen kommer absolut uppdateras! Vill du ha närmre koll och få mina inlägg i ditt flöde så följ mig på:

Facebook: LCHFingenjören

Instagram: LCHFingenjoren.se

KÖSS

Något som är gemensamt för oss beroende är att vi är väldigt rädslostyrda. Det behöver inte vara en konkret rädsla heller, utan något diffust. Många av oss är experter på framtida skräckscenarion och att hetsa upp oss över det. Många av oss har också fobier och rädslor.

Rädslor, medvetna och omedvetna, är en del av kärnan beroende.

Jag har upplevt så snabb förändring sedan jag började grotta ner mig i programmet. Jag har väldigt många rädslor. Flera konstiga fobier dessutom.

Sedan jag var 18 år gammal har jag drömt om att tatuera ett ankare precis ovanför foten. I 10 jäkla år. Jag är visserligen av den åsikten att skall man tatuera sig, så bör man ju känna efter ett tag så man inte ångrar sig. Men 10 år är en jävla lång tid att känna efter på. Vad var det som stoppade mig? Jo, rädsla! Jag var sketrädd för smärtan. Tydligen skulle det göra "extra ont" just där då det inte finns något underhudsfett där i princip. Så i 10 år har jag gått omkring och nojat och hållt på - samt längtat.

Och helt plötsligt kände jag: NU GÖR JAG DET! Så i söndags googlade jag upp ett bra ställe i Malmö, skissade på hur mitt ankare skulle se ut och så gick jag in och gjorde det. Jag bad om styrka och hjälp. Lugn och smärtlindring. Och hör och häpna - det gjorde inte ont alls! Det kändes typ som att man kliar sin hud lite för hårt, lite för länge. Alltså en helt överkomlig smärta!

För mig står detta ankaret för två saker: Gullholmen (där jag växte upp) och att jag alltid skall öva mig på att vara grundad. Det är liksom min största utmaning här i livet. Jag flyger gärna iväg i tankar och känslor och glömmer grunden i mig själv.

Sen visade jag den för min beroendeterapeut och hon utbrister: NÄMEN! DET ÄR JU HOPP! Du är ju ett vandrande hopp, My!

Och det sjukaste är att trots att jag tänkt på denna tatueringen i 10 års tid, har det aldrig slagit mig att det är symbolen för hopp! Tänka sig vad tokigt!

Och då levlade den upp ett hack till! Hopp, hopp i mörkret. Som när man väger tokmycket och har en dödsdom. Eller när man hetsäter så det sprutar ur öronen. Eller när man inte vill leva längre, då finns det ALLTID hopp.

Så jävla fint. Eller hur?

Appropå rädslor börjar många av mina sakta men säkert tyna bort. Jag var på Liseberg och åkte utan någonsom helst rädsla innan. Självklart kittlade det i magen och var spännande, men förut blåvägrade jag och/eller grät mig igenom hela attraktionen. Här om dagen tog jag mig an det med en helt annan rimlighet.

Jag har också kört bil nu de senaste, utan dålig självkänsla och panikkänslor.

Min Martin utbrister: det händer SÅÅ mycket positivt med dig nu My. Och det går snabbt!

Ja, tänka sig. 12-stegsprogram är bannemej inte dumt. Att ta min sjukdom på allvar är inte dumt alls faktiskt!

KÖSS

Jag har ätit LCHF i 7,5 år drygt. Det är lång tid och jag är en inbiten smörlover!

Det går trender i LCHF. Back then var det kött och smör, grönsaker var mer pynt till maten. Sen så kom Paleo och folk började baka. Jag tror det var ungefär då som LCHF blev folkligt. När man kan baka och inte sakna livsmedel som bröd och så vidare. Sen så kom 5:2 och 16:8. Och jag har gillat att testa mig fram till allt. I början åt jag bara bacon och pannbiff i princip. Sen åt jag tre stadiga mål och två mellisar. Sedan körde jag liberal LCHF med mycket turkisk youghurt och fröknäcke. Sen provade jag fettfasta. Sen provade jag 24 h fasta. Slutligen landade jag på att ta en fettkaffe till frukost, äta en rejäl lunch och middag och sen fasta resten av tiden. Så har jag ätit i 3 år.

Nu är det dags för mig att prova en ny riktning. Jag kommer att jobba med min kropp och inte mot den. Såhär är planen att jag kommer testa att äta nu ett tag framöver:

06.00 - Frukost. Fett(koffeinfri)kaffe och en pannbiff.

10.00 - Mellis. 1 pannbiff.

11.30. Lunch. Mindre än förut.

15.00. Mellis. 1 pannbiff.

17.00-18.00: Middag. Mindre än förut.

Känner jag efter i min kropp så vill den ha det så. Jag dippar och blir görhungrig runt 10.00 och 15.00. Jag är inte den som är den, jag ändrar inte i min kost i onödan bara hejsvejs. Men nu har jag fått detta från två olika håll och jag känner att då är det meningen att jag skall prova.

Då jag har PCO så talar fertilitetseperten Micheal D Fox (kolla in hans videos på kostdoktorn.se/medlem) att man ska äta lite och ofta pga att vi ska sänka kortisolet och har, trots strikt LCHF, svårt att kontrollera blodsockret. Därför ger han denna kostmodell till alla sina patienter.

Sedan beksriver Martina Johansson i sitt inlägg om Reaktiv hypoglycemi så fint om just svängande blodsocker. Känner igen mig i symptomen hon skriver: blodsockerdipp TROTS ketogen mat efter måltid, och hunger/sug bara timmar efter en rejäl måltid. Även hennes lösning är att äta ofta fast lite. Hur bra är inte det då? Då måste jag faktiskt lyssna känner jag. Jag vill faktiskt prova detta.

Jag kommer såklart utvärdera när jag gett detta en ärlig chans. Och en ärlig chans innebär inte en vecka. Om ett par veckor kommer jag berätta lite hur det går.

Och appropå det! Stay tuned! I veckan kommer en utvärdering efter en dryg månad på Resistent Stärkelse! Jag skall plocka fram vågen och lista vilka effekter det har haft på mig!

KÖSS

Nu är jag tjej så jag kan bara skriva ur kvinnligt perspektiv.

Män ska vara stora och starka, kvinnor skall vara pipinetta och smala. Vi ska ha timglasfigur och ha smal midja. I hela mitt liv har jag hållt på och tänka på mitt utséende. Givetvis har det fäst sig på vikten. För jag har inte samma värde om jag är tjock som jag är smal. Det är det jag matats med.

När grabbarna var ute och lekte med pinnar i bergen när vi var små, så höll tjejerna till med senaste Ellos-katalogen hemma. Man ville ha det senaste sminket och de olika kläderna. Berundrade vissa skådespelerskor för att de var så vackra och snygga. Själv kände vi oss som träsktroll i jämförelse.

Jag undrar om det kvinnliga idealet har gjort att så majoriteten sockerberoende (jag har träffat) är kvinnor. Antingen är det så att majoriteten av sockerbeorende är kvinnor, eller så är det så att majoriteten som söker hjälp är kvinnor. Vilket som så tror jag det bottnar i vårt kroppsideal, för satan vad man lär sig banta i detta samhället. Vi duger aldrig. Inte när vi jämförs med ouppnåerliga ideal. Och när vi inser att vi inte kan banta bort vår tomhet, söker vi annan hjälp.

Majoriteten av de alkoholister jag har träffat är män. Dock betydligt mer jämnt fördelat där än bland matmissbrukare. Kan det bero på att det är grabbigare att dricka? Att en man minsann skall klara spriten? Jag vet inte. Men jag tror att samhällets ideal har påverkat oss mycket i vilket utlopp vi tillslut får som huvuddrog.

En annan intressant aspekt är ju tjockare jag blir, desto mer äter jag på det. När jag diskuterade med en stor grupp beroende så var det typ bara jag som sockerberoende som hade kroppsångest som dagen-efter-ångest! Vad jag förstod så satte det sig inte alls så på andra beroende.

Vad tänker du om att samhällets ideal kan påverka vilket utlopp vi har?

KÖSS

Under sommarledigheten fick jag nya perspektiv på mitt liv. Hur jag vill leva och inte leva. En lång ledighet sitter bra - då kan man separera sig från jobb och utforska sig själv. Helt plötsligt slår det en "jag är inte mitt jobb". Det är så lätt att mixa ihop den vi ÄR med det vi GÖR. Jag ÄR min viktnedgång, jag ÄR Martins sambo, jag ÄR mitt jobb. När vi får perspektiv på saken inser vi att så inte är fallet - och det är så skönt.

Eftersom jag inte längre äter skit, behöver jag aldrig nystarta efter semestrar och dylikt. Visserligen kan man göra små justeringar i kosten - men inte det där megaprojektet som var förut.

Däremot har jag ett annat megaprojekt att ta tag i - stress. Jag är svinbra på att stressa och det är så onödigt. Dessutom är jag extremt stresskänslig. Jag gick in i väggen som 20-åring och man blir liksom aldrig lika tålig efter det. Dessutom så påverkas min kropp mycket om stress, jag får PCOS, går upp i vikt och får dålig hy. Om jag tar en ärlig titt på mitt liv så ser jag att jag sätter mig själv i stressiga situationer helt i onödan.

Ett exempel är hur jag på morgonen kan onödigt stressa. Jag går upp i lagom tid, men så ser jag typ en fläck på spegeln och tvångsmässigt MÅSTE städa bort den! Och då slutar det med att jag måste springa till pendeltåget...

Ja du hör ju själv. Jag har många förbättringspunkter att jobba på.

Dessa verktyg håller jag på att implementera i vardagen:

- Mindfulness på morgonen samt när jag känner att stressen blir för hög på jobbet.

- En oro-dagbok. Så fort det kommer en stressor på jobbet skriver jag ner det. Då släpper man det på ett annat sätt.

- Planera igenom veckan, både mat och aktiviteter så jag har en översiktlig bild. Sen planera igenom dagen så jag vet vad som händer mer specifikt.

- Jag skall också börja anväda kosttillskottet Rhodiola från Succeeder för att öka min motståndkraft till stress. Skall bli spännande!

Vad är dina bästa stresshanteringstips?

KÖSS

Idag har jag ätit Resistent stärkelse (RS) i 36 dagar. För att fördjupa dig vad det är och hur jag äter det så tipsar jag dig att läsa denna artikel (länk) där allting står. Följ även länken i den artikel för att få en djup förståelse vad RS är och vad det gör.

Vikten

Nu har det varit semester - och även om inte jag gör några avsteg i form av socker och alkohol så blir det ändå annorlunda mot mitt inrutade liv med rutiner. Jag har ätit oregelbundet och mer mat än vanligt. Dessutom ibland fått välja snabbmat i form av chark och fläsksvålar ute på resande fot. Så ja, maten har inte varit kanon, även om den inte varit katastrof.

Sedan jag började med RS har jag ändå tappat 1,9 kg - vilket är riktigt bra med tankte på semester tider. Det äår jag absolut nöjd över. Nu stoppar jag undan vågen ett tag till.

Magen

Magen har fortsatt att fungera bra och regelbundet, vilket jag älskar. Dock blev jag väldigt bubblig ett tag, så jag minskade dosen från 3 msk/dag till 2 msk potatismjöl och då la det sig. Skönt! Jag har överlag mindre problem med magen.

Humöret

Det är som från natt till dag. Jag är glad och lycklig igen! Dock tror jag inte att jag kan ge all ära åt RS. Jag har ju jobbat mentalt väldigt hårt med mental träning, vila och mindfulness vilket är en riktigt fin investering.

Hungern

Sedan jag började med RS har mina panikhungerattacker släppt. Jag jobbar stenhårt nu med mitt blodsocker och humör och äter ju både RS och små små mellanmål, vilket jag tycker ger markant skillnad. Jag blir aldrig håll-käften-ge-mig-mat-hungrig på samma sätt. Så himla skönt är det!

Så summa summarum! Jag håller fast vid min RS ett tag till! Trivs jättebra och tycker att alla absolut borde prova. Har du provat? Vad fick du för effekt?

KÖSS

Okej, varning för att detta inlägg låter helflum. Ni behöver inte påpeka att jag är ingenjör och att detta är låångt från vetenskapen och yada yada. Vi kan faktiskt både gilla fysik och vara andliga - samtidigt.

Som beroende har jag ett svart, mörkt hål som jag fyller med yttre ting. Med mat eller tvångsmässiga beteenden. Det är liksom det som är beroendesjukdomen. Hålet går aldrig att fylla och aldrig att fly från.

Men jag kan fylla mitt mörka hål med något annat än mat. Jag kan fylla det med min högre kraft.

Någonstans måste vi inse att vi inte klarar av att hantera maten med vår egen kraft. Att alla hundra försök som vi gjort med egen kraft misslyckats. Att vi känner oss maktlösa, att livet är ohanterligt. Efter en lång tids drogande så är vi dessutom kraftlösa. Hur ska vi orka uppbåda den kraft som krävs för att stå emot det starka suget? Vi måste sätta tillit till en kraft större än oss själva.

Detta handlar inte om religion. Inte om Bibeln, Koranen eller en gubbe med långt skägg i ett moln. Det handlar om dig, om vi - om oss. Om viljan att bli en bättre människa. Vi beroende är ofta kontrollfreaks. Vi vill ha det på vårt sätt och när saker går emot oss så skapar det en inre konflikt som byggs upp och tillslut äter vi på det.

Jag har nog aldrig varit religös, men jag har alltid haft en tro på att det finns något som är större än mig själv. Eftersom vi alla är skapade ur Big Bang (dagens gällande hypotes), är vi alla skapade ur samma energi. Värme, rörelse, elektricitet - är energi. Materia är också energi. Vi är ett. Ett är vi. Och jag tror på en mening, att jag har ett syfte här på jorden.

Min andlighet och tro handlar om vardagen. Det handlar om att stilla mig varje dag och våga lyssna inåt på hur jag bör agera. När jag lyssnar inåt hör jag tydligt hur jag bör agera. Jag får små "mail" av min kropp som säger vad den behöver eller inte vill ha. Då kan jag välja att lyssna och ge den det, eller avfärda det som skräppost. Det handlar om att jag släpper mitt kontrollbehov och sätter en tillit till att allt kommer att ordna sig. Jag använder mig av slagord för att hjälpa mig.

"Lev, och låt leva". När folk beter sig eller är på ett sätt som jag tycker är dumt.

"Jag kan inte förvänta mig friska saker från sjuka människor". När människor beter sig dumt mot mig.

"Guds tidtabell". När saker tar längre tid eller uteblir. Då vet jag att det kommer lösa sig när det är meningen att det skall lösa sig. Att saker skall ske när de är menade att ske.

Slagorden hjälper mig att stressa ner. Det är alltifrån att jag missar bussen, till att en kollega säger något ogenomtänkt eller att jag stör mig på en specifik person. Och när frustrationen försvinner så minskar sannolikheten att jag äter på det.

En annan del av min högre kraft är min bön. Jag ber om hjälp varje dag, fler gånger om dagen. Allt det där jag oroar mig för - pinpointar jag i min bön och ber om hjälp. Och saker löser sig alltid.

En tredje del av min högre kraft är att hjälpa andra. Det kan vara större saker som att lyssna på en medmänniska i nöd eller att under 12-stegsmöten fokusera på det positiva i tillfrisknandet istället för att älta negativa saker, till att plocka ut diskmaskinen på jobbet och slänga papper i papperskorgen istället för på marken.

För mig är att leva med en högre kraft att leva hand-i-hand med våra värderingar. Du och jag har garanterat olika värderingar på flera punkter. Men det finns inga budord, inget som är ristat i sten. Det handlar om att leva efter vad du tror är riktigt och rätt.

Vi kan kalla det högre kraft. Eller så kan vi kalla det för stresshantering, att släppa kontrollen och att leva i ärlighet mot oss själva. Välj det som passar dig och din tro.

Vad är din uppfattning om högre kraft?

KÖSS

Jag har sjukdomen beroende. Jag försöker vara noga med att säga att jag inte ÄR beroende, utan HAR beroende. Då förtydligar jag för mig själv att det är en sjukdom, att jag kan insjukna och att jag kan leva i tillfrisknad. Att det inte ÄR något fel på mig, utan att beroende faktiskt är en sjukdom.

Jag tror ju absolut på hypotesen att beroendesjukdomen är ett, men att utloppen kan variera. Jag har lyssnat på så många narkomaner, alkoholister och spelmissbrukare att jag inte tvivlar längre. Vi har samma beteenden, samma kärnproblem. Jag tror att vi har ett primärutlopp, den drog som ligger oss närmast hjärtat - men sen olika utlopp som vi tar till när vi slänger igen dörren till primärutloppet. Så många jag har mött som är gastric bypass opererade, som sedan utvecklade alkoholism. Eller folk som slutar dricka och går upp 20 kilo. Det är lätt att byta utlopp! Jag själv slutade med socker och alkohol samtidigt för när jag slutade dricka, åt jag socker. När jag slutade med socker drack jag vin.

Men jag vill gärna ta det en nivå högre. Jag känner att en genomgående regel för mitt beroende är tvångsmässighet. När jag tvångsmässigt måste göra vissa grejor. Det liksom MÅSTE bara göras, annars slår det slint upp i huvudet. Det är enkelt att se tvångsmässigheten i det uppenbart destruktiva grejorna som mat, alkohol, shopping, flirt osv. Men det andra? Som att städa tvångsmässigt, som att laga mat tvångsmässigt, som att dricka bubbelvatten tvångsmässigt osv....

Jag försöker lägga märke till alla mina tvångsmässiga beteenden. Som när jag bara MÅSTE städa. Eller jag bara MÅSTE dricka te osv. Allt det där tvångsmässiga är inte bra för mitt beroende och det vill jag undvika. Mitt mål är att vara så fri som möjligt från tvångsmässighet i alla lägen.

Jag känner att detta inlägg är som bäddat för kritik för min mat. "Men du är ju tvångsmässig med maten". Ja, jag äter inte socker, mjöl och veta. Och jag är noga med mängd och tidpunkt. Men eftersom maten är min drog så måste jag planera för att livet skall fungera alls. För glider jag och börjar äta, fungerar ingenting och jag blir slav under tvångsmässiga tankar kring maten. Äter jag regelbundet och planerat har jag friheten att leva fritt och må bra i alla andra avseenden.

Känner du igen dig i tvångsmässigheten?

KÖSS

Ett härligt recept som jag lagade i lördags. Så himla bra för vi hade gäster, men jag passade på att göra storkok så att jag och sambon hade matlådor för hela veckan. Det är verkligen min sorts recept. Ett recept som är enkelt att göra mycket utav, inte dyrt och fungerar både till vardag och fest. Prova!

Mättande wok - 14 portioner

Du behöver:

750 gram fryst eller färsk blomkål

750 gram fryst eller färsk broccoli

500 gram Haricot Vertes

3 pkt bacon

1,1 kg fläskfilé, fläskytterfilé eller kyckling

3 pkt Spicemasters Panang Gai-kryddmix (du hittar den vid asiatiska hylla i välsorterade matbutiker)

5 tetra (250 ml) Garants kokosgrädde

Smör eller kokosolja att steka i (mycket)

salt efter smak

Tärna köttet och klipp baconen. Har du frysta grönsaker är en bra grej att ställa fram dem ett par timmar innan så de hinner tina. Stek blomkål och broccoli. Vissa vätskar en del, häll av denna vätska. Lägg på Haricot Vertsen i slutet då de blir mosiga annars. Lägg undan alla grönsaker och stek baconen. Detta skall inte vara knaperstekt utan bara få fin färg. Lägg undan baconen och häll inte bort stekflottet. Stek köttet. När det är klart häller du på rejäla klickar med smör i pannan så du får rejält med smält smör. Häll på kryddpåsarna, de suger åt sig en del vätska - därav smöret. Lägg i grönsaker och bacon och kokosgrädde och smaka av med salt. När det börjar puttra är det klart att servera. Det skall inte stå och puttra sönder. Till fest serverar jag det med ris från Pure Pasta eller smörstekt blomkålsris. Till vardags serverar jag det som det är.

KÖSS

När vi drogar och äter fel så är vårt liv kaos. Det enda vi har ork och tankekapacitet till är att planera hur, vad och när vi ska få mat. Detta går ut över hälsan, relationer, jobbet och fritiden. Allt påverkas av drogande. Ändå är det en stor insats för oss att bli drogfria. Det krävs en hel del. För det behöver vi motivation och då är det bra att få höra med någon som gått före. När jag har det jobbigt i min abstinens är det skönt för mig att lyssna på människor som har varit abstinenta längre än vad jag har. Deras klokheter, tankar och funderingar. Kanske har jag varit abstinent längre en dig, och kanske kan du finna motivation i mina vinster med ett sockerfritt liv.

- Jag känner hopp och lust inför framtiden

- Jag har fantastiska relationer

- Jag har en rik fritid med massor av fritidsintressen. Förut hade jag inga alls, det var bara att äta.

- Jag har långa perioder av sinnesro och frihet från sug

- Jag har idag ett meningsfullt liv

- Jag känner tillit till mig själv och till min omgivning

- Jag har vänner som är bra för mig och som är bra för min abstinens

- Jag slipper ljuga, känna skuld och leva i oärlighet

- Jag hatar inte mig själv längre. Jag tycker om mig själv, mer för varje dag.

- Jag orkar och jag presterar

- Jag är en bra sambo, vän och chef

- Jag tycker om att festa och gå på kalas, utan att behöva socker & alkohol

- Jag är lätt att knyta an till

- Jag är friskare och behöver inte sjukanmäla mig

- Jag slipper måndagssjuka

- Jag är närvarande i nuet

- Jag har en god och stabil ekonomi. Jag drogar inte bort min lön.

- Jag går ner i vikt och har en viktstabilitet

Det är helt klart värt att leva i tillfrisknad! Vad märker du av för positiva effekter?

KÖSS

Detta inlägg är ett samarbete med Glossybox och innehåller reklamlänkar! Jag har ju prenumeration därifrån och jag älskar verkligen känslan när boxen kommit hem och man blir sådär jätteglad när man får packa upp nya skönhetsfavoriter. Har hittat så mycket som jag använder dagligen i en glossybox. Denna månad var verkligen lite höstkänsla, eller snarare ny-start. Man fick en sjukt fin pincett i koppar, ansiktsmask och highlighter bland annat. Supernice!

Vill du också prenumerera? Tryck HÄR (LÄNK)

KÖSS

En genomgående känsla i mitt liv är känslan av otillräcklighet. Jag kan känna mig otillräcklig i rollen som chef, sambo och vän. En otillräcklighetskänsla skapar stor frustration i oss. Har vi gjort allt vi kan? Varför är inte hen lite off? Och så vidare.

Lägg då på kontrollbehovet. En sak är att vi kontrollerar våra egna handlingar, en annan är att vi försöker kontrollera utfallet. Vad som än händer och sker så kan vi inte kontrollera allt, vi kan bara styra över oss själva. Ponera att du är sambo med någon som äter destruktivt. Det du kan göra är att hjälpa hen att planera maten och se till att det bara finns bra mat hemma. Men du kan ALDRIG kontrollera personens ätmönster. Jag kan tänka mig att är man förälder till ett överviktigt barn, är denna känsla frekvent. Men det ligger utanför din zon.

På mitt jobb så jobbar jag med människor. När man jobbar med människor händer oförutsedda händelser. Någon kan bli sjuk eller behöver ställa in. Det ligger utanför min kontroll. Ändå är det jag när jag har kontakt med kunderna som får ta smällen. Och det är inte kul och det kan hända att jag slår på mig själv för at tjag inte kunnat leverera, trots att det var en händelse som låg utanför min kontroll.

En bra övning är då att spalta upp: Min del och Vad jag ej kan kontrollera.

Äter en händelse på dig mycket så kan du helt enkelt spalta upp vad du kunde gjort bättre och vad i händelsen du inte kunde kontrollera.

Din del tar du lärandepoäng i från, det är ingenting du kan ändra på i efterhand.

Att gå omrking och känna sig otillräcklig är en säker väg till överätning, därför är det viktigt att du tar den känslan på allvar.

Känner du igen dig?

KÖSS

Vad är sinnesro egentligen? Många pratar just om detta, sinnesro. Att det är målet med att leva drogfritt. När vi tar bort drogen är detta steg 1, men det är stor skillnad att leva i tillfrisknad och att leva drogfritt. Att leva drogfritt kan vara ett riktigt kämpigt liv på vita knogar. För drogen är ju inte sjukdomen, drogen är bara det verktyg vi hanterar livet med. Fyller vi inte på med andra verktyg får vi ett riktigt jobbigt liv där vi dagligen får en kamp med vår tillfrisknad. Tillslut kanske vi mår så dåligt att vi inte orkar leva, eller att drogen blir så otroligt lockande. Vi kan inte hantera vårt liv helt enkelt.

Vad är sinnesro?

Sinnesro är den högst individuella känslan av att leva i balans och att må bra. Att vara i ett med livet och sig själv. Att vara befriad från sug och fylld med lycka. Det behöver inte vara en stormande känsla, det är ofta en känsla av trygghet och tillit till livet. En trygghet och tillit till sig själv.

Vad är INTE sinnesro?

Motsatsen till sinnesro är tankebesatthet. Att lägga tid och energi på hur, när och vad vi skall äta och inte äta. Att gå omkring och må dåligt är inte heller sinnesro.

Hur får vi sinnesro?

Vi får sinnesro genom abstinens från drogen. Är du matmissbrukare så kan du ju inte avstå maten. Därför så gäller det att ha en planerad och sund kost där tankebesattheten släpper. Genom att veta vad, när och hur mycket du skall äta varje dag - slipper du tankar som tar energi.

Men det räcker inte där. Du behöver fler komponenter. Dessa komponenter är samma för alla, men högst individuella för hur du applicerar dem på ditt liv. Det finns fler komponenter än dessa, men dessa är de som hjälper mig bäst.

- Lev efter dina egna värderingar, det vill säga - lev i ärlighet

- Ha tillit till att allt kommer att ordna sig till det allra bästa. Här kommer andligheten in, många sätter sin tillit till en högre kraft, så som de själva uppfattar den.

- Kartlägg dina orosmoment, be om hjälp och ta dig tid för stillhet. I 12-stegrörelsen kallas detta bön och meditation. I dagens moderna samhälle, stresshantering.

Sinnesro kommer i vågor. Vi har perioder som vi kan känna en stor tillfredställelse i livet, sedan kommer perioder som är en tuff utmaning.

För mig handlar insjuknandet i skoven att sinnesron gradvis försvinner. Då känner jag att jag insjuknar. Då sätter jag in gemenskap, meditation, stresshantering och kartlägger orosmoment. Det hjälper mig.

Hur ser du på sinnesro? Har du sinnesro nu?

KÖSS

Jag fick en läsarförfrågan om att skriva om viktfokus, hur den är för mig och hur den är när vi lever i tillfrisknad.

Just nu går min vikt.... trögt nedåt. Alla andra år har jag fullständigt rasat i vikt på strikt LCHF. Nu går det pytteyttelångsamt nedåt. Jag tror min kropp är fett obalanserad. Efter mitt fullständiga kaosiga första halvår 2017 har kroppen tagit storstryk. Jag separerade, bodde i otryggt boende, obearbetade dödsfall, blev deprimerad och var millimeter på att gå in i den berömda väggen. Ovanpå allt fick jag IBS och satt på toaletten större delen av dagarna. Sen tog jag ett återfall utav bara h-vete i tvångsmässig överätning, och VIPS så hade jag +12 kilo. Idag har jag 9 av dessa rackare kvar.

Idag är jag i full sjå att laga kroppen. Det har hänt mycket positivt. Genom att stärka kroppen med probiotika och resistent stärkelse har jag inte haft ett IBS-skov på flera månader. Jag har mer energi och mår så himla mycket bättre.

Men hur är det då med viktfokus?

När jag tog ett återfall i tvångsmässig överätning ställdes jag inför 2 val: antingen vänder jag detta, eller så dör jag av detta. Min själ åt jag sönder för varje dag. Jag valde livet igen och grottade ner mig i tolvstegsrörelsen.

Mitt viktfokus har aldrig legat i det yttre. Jag har aldrig stått framför spegeln och hatat på mitt utséende. Mitt viktfokus har alltid legat i prestationen. Jag gillar siffror och jag har en tendens att förknippa mitt eget värde med min prestation. Därför gillar jag inte att det går långsamt, trögt eller inte händer ett skit. Det är frustrerande och jag hoppas hoppas att det släpper för mig snart. Min kropp behöver nog bara lite tid.

Grejen med viktfokus och att leva i tillfrisknad från sitt sockerberoende är att det är inte hela dealen. När vi går på dieter så är ju det de enda som räknas. Hur mycket vi tappar per vecka. Så är det inte om vi får hjälp i 12-stegsrörelsen. Där handlar det om att läka sin själ, att bli en hel människa och att våga sätta tillit till att livet kommer att lösa sig till det bästa. Det handlar om att hjälpa dem som behöver hjälp, att ge tillfrisknandet vidare. Därför blir det inte värt att ta ett återfall.

Det blir inte värt att äta, då det är så mycket annat som spelar in. Om vi går på en diet vecka in och vecka ut och det inte händer ett skit, så är det klart att vi ger upp och tröttnar. Men när det handlar om att fungera i vardagen, att känna sig tillfreds med livet och få massor av gemenskap och kärlek - så blir vikten inte alls lika essensiell.

KÖSS

Som matmissbrukare och beroende har vi ätit de mest konstiga sakerna på de mest konstiga tillfällena. Vår sjukdom gör det omöjligt att stå emot och vi måste ha drogen NU!

När vi äter destruktivt så leder detta till skam och ångest. Man känner sig så jäkla ensam och liten i denna världen. Som att man är den enda på jorden som äter på detta sätt. Och det är inte sant! Såklart inte. Därför tänkte jag dela med mig av några av de mest skumma grejorna/tillfällena jag har ätit på. Du är ALDRIG ensam!

Jag har ätit frusen mat direkt ur frysen. Försökt värma det med att sätta mig på det så det tinar. Kommer ihåg när jag var liten och åt frysta lussekatter direkt ur frysen.

Jag har ätit mat direkt ur soporna. Först har jag frossat och sedan så lovat mig själv "aldrig mer", slängt skiten men sen ångrat mig och ätit ur komposten.

Jag har gått upp mitt i natten och slängt ihop chokladbollssmet och suttit ensam vid köksbordet och ätit. Jag har också ätit strösocker och sirap direkt med tesked.

Jag har ätit hela skalet på en paj mamma bakade till gäster. Jag kommer ihåg hur jävla arg hon blev.

Jag har stulit pengar av släktingar för att köpa godis.

Jag har stulit godis från affärer.

Jag har sjukskrivit mig från jobb och skola för att vara hemma och äta till den grad att jag inte hade gymnasiebetyg och nästan blev av med jobbet.

Jag har ätit tills jag kräks för att sedan äta igen.

Jag har ätit pizza som jag sprayade diskmedel på.

Jag släpade in brödrosten i vardagsrummet och rostade bröd framför teven. Åt en hel limpa.

Jag brukade köpa risgrynsgröt i tub efter skolan, bita ett hål i den och suga ur innehållet.

Jag har köpt 15 cheeseburgare på donken och ätit till jag kräkts.

Jag åt upp min farmors sparkonto som var till för att jag skulle ta körkort. Därför tog jag det inte förän jag var 25.

Jag har skitit i att gå på kalas, fester och tillställningar för att ligga hemma och äta istället.

Sockret förstörde mitt liv. Det gjorde mig sjuk, isolerad och brusten. Jag är sockerberoende. Så fort jag introducerar socker i livet blir sockret det enda, min husgud. Sockret kommer alltid gå före allt annat i hela livet. Före jobb, min sambo och mina relationer. Allt. Och jag har inte makten själv att ta bort det. Därför är jag beroende. Jag kan inte hantera livet om det är sött.

Vad har du ätit som är "skumt" i dina dar?

KÖSS

Jag har verkligen gett mig f*n på att få bukt på mina stressnivåer! Stress är livsfarligt för mig (för alla) och jag känner att det i dagsläget är den enskilt största faktorn som leder till ohälsa i mitt liv just nu. Maten har jag koll på. Stress för mig påverkar mina två sjukdomar.

PCO. Stressar jag försvinner min mens. POFF säger den! BORTA! Insulin och kortisol är de två hormonerna som gör att man går från PCO till PCOS. Jag får ingen ägglossning om jag stressar.

Beroende. Stressar jag så äter jag. Korrelation deluxe.

Summa summarum: jag har inte råd att vara stressad. Så enkelt är det. Det är mitt prio nummer 1 att stressa ner just nu. Ingen nystart i maten efter semestern för min del, nystart i stressnivån snarare.

Så jag klickade hem den pryl som Bitten Jonsson talar så gott om: Relaxator. Det är en liten andningspryl med reglerbart motstånd som hjälper oss att andas rytmiskt. Den syresätter hela kroppen vilket skall leda till avslappning, råda bot på ångest, viktnedgång, bättre sömn, bättre koncentration med mera.

Man kan träna när man vill, men jag använder den när jag mediterar på morgonen och innan läggdags. Cirkus 15 minuter per gång.

Nu har jag använt den en vecka och känner härligt positiva resultat. Min mens har vart borta i 8 veckor men med en vecka andningsövningar så kom den tillbaka. Sen så är jag väldigt avstressad, jag stressar inte på jobbet på samma sätt eller får stressymptom. Om jag har sovit dåligt på natten så tar den bort gröten i huvudet på morgonen. Jag tycker mig känna mig mer koncentrerad och tillfreds. Det är en annan spänst i mig.

Enda nackdelen är att den är lite jobbig att ha i munnen och att den, tror det eller ej, är komplicerad i början. Man får faktiskt koncentrera sig på att andas in genom näsan och ut genom munnen när man är n00b på det. Men det kommer ju ge med sig ju mer man övar!

För dig som undrar så hittar du Relaxatorn HÄR (länk)

KÖSS

Detta är en annons för Cellbes och innehåller annonslänkar.

Nu när den tidiga hösten börjar göra sig påmind vill vi ta fram de lite grövre materialen och mysa in oss. Det är också en persiod då varmt och kallt växlar och då är det skönt att hitta kombinationer som andas.

Denna kombo tycker jag är så himla fin! En fin kofta som påminner om Odd Molly stuket, och snygga trekvarts byxor. Jag gillar Cellbes koftor bättre än Odd Mollys då de har sin knytning precis under bysten istället för ovanpå. Det ger snyggare former tycker jag! Jag är också ett stort fan av trekvart. Tycker det är superkvinnligt och ger en smickrande look!

Du hittar Byxorna här (LÄNK)

Du hittar Koftan här (LÄNK)

Alla produkterna finns att hitta hos Cellbes.

Är du beroende? - Del #3

Nystart: Kosttillskott

Hårt jobb med mig själv

Inte helt borta

Face your fears

Nytt matupplägg

Utlopp kopplat till kön?

Stresshantering

36 dagar på resistent stärkelse

Att hitta sin högre kraft

Beroende = tvångsmässighet?

Mättande wok

Att leva i tillfrisknad

Prenumerera på Glossybox

Otillräcklighet

Sinnesro

Viktfokus och tillfrisknad

Konstiga saker jag har ätit

Test: Relaxator

Stil: tidigt höstfin