Det som det är vårt största hot mot en bra viktnedgång, förutom fel kost, är våra nedsättande tankar kring oss själva och vårt beteende. Om vi gör eller äter fel kan vi plågas aslänge efteråt. När vi plågas av ångest vill vi få bort de jobbiga känslorna och då är det lätt att vilja döva med ännu mer dålig mat. Plötsligt är vi inne i en sjuk dålig spiral.
Mitt tips är att sätta upp ramar och regler. Vad är okej för dig och inte? Vilka livsmedel? När? När är det okej med undantag och vilken typ av undantag? ÄR det okej för undantag? Nu har du din ram, och du vet att när du går utanför kommer det obönhörligen att ge dig ångest.
Jag har min ram av vad jag får äta och inte. Eftersom jag har en såpass tydlig definition finns det inga gråzoner. Jag vet också att det inte kommer smaka gott. Maten blir kryddad med den äckligaste kryddan: skuldkänslor. Totaly not worth it. Kan inte njuta, så det är ingen idé att ens tänka tanken. För hela tanken med att "unna" sig är njutning - eller hur?
Sen är det det viktigt att ha en ångestplan. För du KOMMER att göra misstag. Jag gör misstag, även fast jag är PRO på LCHF. Jag kan äta för mycket, och fel livsmedel. Sedan jag började jobbet har jag ätit saker utanför min ram 2 gånger. Båda två vad kundmöten och jag tog bästa möjliga på menyn. Första gången fick jag i mig potatis i en gulaschsoppa, andra gången fick jag i mig bönor i en chili con carne. Jag ser det verkligen inte som att jag bröt min abstinens, jag ser det som att det gick som det gick. Jag gjorde det bästa av situationen.
Min plan består av att ringa och bekänna vad som gick snett samt analysera situationen så det inte händer igen. Sen ringer jag min normalviktiga vän utan ätproblematik, han berättar att han också äter förmycket eller oplanerat ibland. Då känner jag mig normal och det är lugnt igen. Även folk utan ätproblematik äter fel, man ska inte vara hård på att döma sig själv.
Så summa summarum för en lyckad viktnedgång:
- Bestäm dina ramar
- Håll dig till dem
- Skaffa dig en ångestplan
- Tillbaka på banan
KÖSS
