Denna vecka fick jag min beskärda del av vabruari. Jag har inga egna barn, men hela kontoret blev sjuka en efter en nu denna månaden. Trodde jag skulle klara mig - attans så fel jag hade!
I måndags mådde jag precis som vanligt. Tränade, jobbade och kände inte av någonting. Vanligtvis när jag blir sjuk så brukar det komma smygande - inte denna gång. I tisdags vaknade jag upp och mådde så dåligt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag hade värk i varenda cell i kroppen. När jag hostade kändes det som att bröstet blev attackerat av 10 knivhugg och vägen från sängen till köket kändes så långt att jag blev alldeles matt av att tänka tanken. Så fort jag rörde mig värkte det i hela kroppen. I onsdags toppade det ordentligt. Jag tror jag var vaken 2 timmar den dagen. Bra det, för jag trodde ärligt talat jag skulle dö. Jag var livrädd. Jag hallucinerade, hade feber på 40 grader och kunde inte se skillnad på dröm och verklighet. 40 graders feber när man vanligtvis ligger på 35,5 grader och dessutom är fullproppad på alvedon är verkligen inget att leka med. Fy fan. Då känner man sig inte kaxig.
Varje gång jag svalde så kändes det som att någon slog mig hårt i bröstkorgen. Fruktansvärt smärtsamt. Aptiten var som bortblåst. Även om jag som sockerberoende är sjuk har ändå sockerberoendet veto i alla lägen. Jag kunde inte äta som vanligt. Funderade på om jag skulle göra avsteg från min abstinenta kost. Be min man köpa hem kvarg och grädde. Min vanliga diet "kött, smör & grönsaker" gick fetbort. Det gick inte att svälja. Jag ville ha ngt svalt och något som gick fort att äta, så jag slapp svälja så förbannat. Att hoppa över maten ett par dagar gick också fetbort, då vet jag att sockersuget kommer komma som ett brev på posten. Jag löste det med smör, skinka och vattniga kalla grönsaker. Rullade in stora klickar smör i skinka och svalde för att få i mig kalorier med så få tugg som möjligt.
Det sjuka är att igår var febern helt borta och jag 80% återställd. Var vaken hela dagen. Fortfarande med jobbig huvudvärk, hemsk torrhosta och lite ont i att svälja - men det är liksom ingenting med jämförelse mot dagen innan. Hur kan det gå så fort? Jag tror jag vet svaret.... jag matar inte min kropp med inflammationsdrivande livsmedel.
Många LCHFare vittnar om att de aldrig blir sjuka längre. Jag kan tyvärr inte ansluta mig i den skaran. Jag blir sjuk lika ofta som en vanlig svensson. Men innan LCHF var jag sjuk 70% av tiden. Jämt och ständigt. Så är det inte längre, nu blir jag bara sjuk som en medelsvensson. Och det är en betydande skillnad för mig. Med astma och allergier går immunförsvaret på högvarv hela tiden, så denna utveckling ska man vara tacksam för.
KÖSS
