I månader har jag gått omkring och känt mig lite grå. Det har känts som en såndär meningslöshet i livet du vet. Skolan var klar, jag är gift, jag är snart klar med min viktnedgång, jag har drömjobbet, det går kanon för bloggen osv osv... Alla rutor CHECK. Jag är precis där jag vill vara och jag hade inga mål med tillvaron. Precis tagit examen och nu bara "is this it?". En rastlöshet och oro. När jag pratar med mina vänner som också tagit examen känner dom exakt samma grej. Man har liksom pluggat hela livet och nu när man är klar blir det tomt. Vart ska man sikta nu liksom?
Så kan jag inte ha det. Verkligen inte. Och det värsta är att man får det uppkört i nyllet hela tiden. När man är med gamla festkompisar känner man liksom "jaha, det här är ju kul... not". Att festa har tappat sin glans. Sen ens kompisar med barn. Vi har ju inga barn så det blir lite pointless där med. Vi är i någon jäkla mellanperiod nu. Känner att man inte passar någonstans riktigt. Krogen suger. Barnfamiljer har vi inget att komma med eftersom vi inte kan känna igen oss i deras utmaningar i livet. Egentligen är det väll nu man ska njuta. Friheten är maximal. Vi har pengar, tid och hälsa. Men ärligt talat, jag vet inte vad jag ska göra av friheten. Jag ser inte vart jag ska göra av den. Jag vill inte resa, festa eller gå på festivaler.
Och så kan jag ju inte ha det. Herregud. Det är livet för kort för! Så jag och mannen jag delar mitt liv med satt och gjorde en framtidsplan tillsammans. Först en plan som ligger i den närmaste tiden. Vad vi ska göra framöver. Det första vi ska göra är att renovera vår inglasade balkong och i sommar ska vi gå på seglarskola. Jag älskar att segla, nu ska Martin också lära sig det!
Sen gjorde vi en framtidsplan tillsammans och har gjort milstolpar över vart vi vill. Vi har tagit fram en 4-stegs plan för att förverkliga våra drömmar, en plan som sträcker sig över tre år. Detta är en plan jag verkligen vill, som ger mål och mening i tillvaron. Nu vet jag vart jag ska och jag känner mig så otroligt motiverad. Det är en fantastisk känsla!
Ibland får man faktiskt göra såhär. För om man inte vet vad man vill, hur fasiken ska man veta hur man tar sig dit då? Nä, det gäller att jobba med tydlighet, ramar och regler. Och helt plötsligt längtar jag efter vår framtid!
KÖSS
