..det är inte så jävla lätt. Ofta sitter man å ältar grejer man har gjort, och kopplar ihop det med sitt egenvärde. Man hugger på sig själv, ångrar och hatar val. Det är viktigt att faktiskt koppla isär det vi gör med den vi är. Det är så lätt att börja avsky hela sig själv.
Grejen är att det pratas så mycket om att vi ska älska oss själva. Det är svårt när vi hela livet gått omkring och inte tyckt om oss själva alls. Kanske är det lite mycket att begära när vi är på det planet, kanske borde vi sikta på att acceptera oss själva - istället för att sikta på äääälska liksom.
För mig har det varit viktigast att göra mig själv medveten om mina egna tankar, att jag inte bara automatiskt tänker elaka saker utan att jag hajar till och "vänta lite, vad är det jag tänker nu?". När jag undersökt tanken så försöker jag tänka att jag gjorde det bästa jag kunde - i just den situationen. Kanske överåt jag. Men herregud, det är ju så jag har hanterat mina känslor sedan barnsben - inte konstigt om jag gör så igen då. Kanske sa jag något dumt, så blev en person sårad. Men herregud, det var ju inte mitt syfte att såra.
Sen är det viktigt att börja leva efter sina egna principer. När vi lever i enhet med våra principer så får vi inte ångest, men när vi går på automatik och lever genom de destruktiva handlingarna vi lärt oss - då blir det svårt. Så länge vi är medvetna om tankar och handlingar kan vi göra ngt åt dom.
Och ja, alla älskar inte sig själva 24/7. Ibland tycker man så himla mycket om sig själv - ibland vill man bara gömma sig bakom en sten. Så enkelt är det.
KÖSS
