Just nu läser jag boken "Sockerbomben i din hjärna" av Bitten Johnson. Superbra bok som alla som misstänker att de har sockerberoende bör läsa! Där tar man upp i ett kapitel typiska beroendebeteenden och olika faser. I förnekelsefasen är det typiskt manligt beroendebeteende att vara grandios. Om någon påpekar ens destruktiva leverne förklarar man det att alla andra har fel - i Medelhavet dricker man minsann vin varje dag! Så typiskt svenskt att inte unna sig! Kvinnor däremot tenderar till "SLJ" - synd om lilla jag. Vi klär gärna på oss offerrollen i försvar för att nyktert se vår livssituation. Det är inte lätt att vara småbarnsmamma, chefen på jobbet är så dum, min vän är elak mot mig - jag förtjänar choklad. Och så ser vi kränkningar i varje hörn och kallar dem som ifrågasätter för idioter. Bitten skriver att hon tappat räkningen för hur många gånger hon har blivit utskälld.
I den fasen behöver vi motivationsbehandling - vi behöver hjälp med att bli medvetna och våga ta ansvar över vårt liv.
Jag har träffat så många grandiosa beroendekarlar och så många offerkoftan-brudar. Herregud, jag var likadan själv. Alltid ha något att skylla på för att slippa ta ansvar, alltid en ursäkt för att ta tag i problem senare. Det är farligt, jättefarligt. Vi äter ihjäl oss i en varm offerkofta eller i ett pompöst ego.
Det gäller att nyktert se sin situation. Vi ska aldrig hugga på oss själva. När vi handlat fel så kramar vi oss själva och säger tryggande att vi gjorde det bästa vi kunde. Men vi tycker inte så synd om oss själva att vi ifrånsäger oss allt ansvar. Ditt liv är din lekplats, du kan skapa precis vad du vill och du ska aldrig gå omkring och tro att tillfrisknad bli serverat på silverfat. Hälsa kostar. Ditt drömliv kostar blod, svett och tårar.
KÖSS
