Om ett par veckor kommer jag sitta och kolla tillbaka på denna perioden och känna att den lett till något gott. Något riktigt bra. Mer kunskap och ännu fler verktyg. Men just nu är det fan inte kul asså, denna helgen har jag tappat kontrollen över ätandet och ätit tokmycket. Inget utanför LCHF, men mycket mat. Det började redan i torsdagskväll då jag tyckte det var en svinbra idé att unna mig. Fortsatte fredag på min födelsedag och sedan igår också. I fredags tänkte jag "men herregud, jag mår ju som jag drogade socker - helt väck i huvudet och introvert". Somnade till och från och var helt off.
Vad är det jag flyr ifrån? Är första tanken. Vad är det jag inte orkar ta tag i? Vad är det jag trycker ner och inte vill ha med att göra? Min första tanke: trötthet. Jag hatar att känna mig låg, omotiverad och trött. Min självbild är att jag ska vara så jävla alert, på och glad. Och jag orkar inte det nu, jag har inte orkat det på länge. Och enda verktyget jag har för att fly från det är ju mat såklart. Jag blir så rastlös överallt som har med avkoppling att göra. Min värld ser inte så fancy ut just nu som du ser, den är riktigt jäkla grå och jobbig. MEN. Det har den varit förut också, och jag har lyckats ta mig ur både socker och alkohol, jag kommer att hitta grymma lösningar på detta också. Inte idag, inte imorgon - och jag kommer åka berg- och dalbana: det är så det är när man identifierar en problematik och vill göra något åt det. Men tillslut, om ett par månader eller så: har man sett igenom sockertrollets undanflykter och kartlagt beteendet. Jag längtar tills dess. Redan nu har jag kartlagt faktorer som gör att jag mår som jag mår just nu:
- Jag tror tyvärr jag triggar på Bregott Havssalt. Vanlig Bregott klarar jag äta lagom av, men Bregott Havssalt är nog en bov.
- Jag tror inte jag klarar morötter längre. Minimorötter och sånt har jag insett sedan länge att jag inte klarar - men rivna kan jag faktiskt äta lagom av utan att ta mer, mer, mer. MEN. Jag tror att de kanske ligger och irriterar mitt system och ger långdragna konsekvenser på mitt sug.
- Sömn. Jag har en enorm backlog på mitt sovande och nu under semestern är detta PRIO ETT. Jag vet att jag gör fel, men jag kan inte uppbåda energin att stå emot. Dessutom ökar suget helt galet när man är trött. Jag har slarvat och mår inte bra av slarv.
- Min självbild. Jag behöver inte vara rolig och på. Jag kan vara jag. Där någonstans måste jag jobba - jag behöver inte prestera nu, jag behöver vila.
Det här handlar inte om vikt, inte alls. När jag överäter går jag upp 1-5 kilo och sen tar det en vecka av bra ätande och så är jag nere på normalvikt igen. Detta handlar om att jag har dimhjärna, skuld och blir distansierad - och får jävligt ont i magen. Jag tycker verkligen inte om drog-Mysan. Jag älskar hela mig och att vara beroende är så svårt, speciellt som att det inte bara att sluta att äta - vi måste förhålla oss till vår drog. Men jag tycker verkligen inte om versionen av My som drogar. En insikt har börjat krypa på, en insikt som är jättejobbig att faktiskt faca för mig. När jag facade att jag var sockerberoende var det en enkel match - jag visste ju att jag inte kunde äta lagom av socker, men när Arteget påpekade att jag höll på att utveckla alkoholism så reagerade jag med förnekelse, ilska och besvikelse. Det var en tung insikt. Samma känslor finns där nu. Fan i helvete, jag tror jag är en Tvångsmässig Överätare. Jag kan inte hantera maten, jag kan inte äta lagom. Detta kommer jag såklart förneka i ett par omgångar till, men nu är det i alla fall sagt. Jag måste låta det sjunka in för att sedan kunna göra något åt det. Det är därför det är viktigt för mig att prata om det, att dokumentera resan från sjuk i Tvångsmässigt Överätande till frisk. Och detta är ruta ett, idag är ruta ett. Fan va spännande ändå! It's gonna be a bumpy ride!
KÖSS
