I veckan skrev jag ett inlägg om fördelar vs nackdelar med att vara introvert. Jag fick respons av flera läsare som blev förvånad över att jag är en extrovert person och hade tolkat mig som introvert via bloggen. Sedan var det frågor om hur det var när jag var som störst, om jag var mer tillbakadragen då.
Tänk vad tokigt det kan bli!
Jag är definitionen av extrovert, det har jag alltid varit. Jag var till och med mer extrovert förut när jag var stor. Kompenserade övervikten med en rolig personlighet. Bara för att jag var mobbad i skolan betyder inte det att jag var den tysta längst bak i klassrummet. Tvärtom! Jag var klassens clown, jag passade inte alls in i definitionen av vad många tänker att de som mobbade är.
Kanske var det därför jag var extra mobbad. Jag vägrade vara tyst och ta lite plats. Jag var riktigt stor, och dessutom kvinna, och jag tänkte varesig vara tyst eller "veta min plats". Jag tjabbade emot i politiska diskussioner och skrattade högt. Dessutom bjöd jag på mig själv. Jobbigt läge.
Som extrovert hämtar man energi när man är i sällskap av andra människor. Det är där man tankar. Förr i tiden klarade jag inte alls av att vara själv, mina telefonräkningar va skyhöga. Nu för tiden är jag bättre på att vara själv och kan riktigt uppskatta egentid.
Eftersom jag är extrovert jobbar jag helst i en säljande roll där jag får träffa mycket folk. Jag gillar sociala tillställningar och det är viktigt att jag får träffa folk under mina helger.
Hur är du? Introvert eller extrovert?
KÖSS
