Jag är en ung, frisk tjej i mina bästa år. Ohälsan har inte kommit smygande än. Jag tränar regelbundet och rör mig. Sannolikheten att jag blir sjuk är liten.
Men nu är jag arg. Jag är så jäkla arg.
För två år sedan behövde jag hjälp av Doktorn Gällande ett specifikt problem. Jag ringde och fick en tid veckan därpå. Inga problem. Självklart trodde jag att det skulle vara lika enkelt denna gång. Ack vad jag misstog mig! Jag ringde varenda mottaging i hela länet och den tidigaste tiden var om 13 veckor. Tretton. Hur sjukt är inte det?
Jag är dock en väldigt lyckligt lottad person. Jag har ett bra jobb med bra förmåner där sjukvårdsförsäkring ingår. De kunde ordna tid åt mig dagen därpå.
Ska det behöva vara såhär i Sverige? Ska vi - där vi betalar en av världens högsta skatter - också behöva köpa sjukvård ovanpå det? Tro inte att stat och kommun tar bara dina cirka 33% som du ser på din lönespec, de tar även ut arbetsgivaravgifter som bara din arbetsplats ser.
Det knakar i det Svenska samhällskontraktet. När allt fler, liksom jag själv, ser att vi får mindre och mindre valuta för vår skatt - då sjuker också skattevilligheten hos oss medborgare. Skatten är bland det bästa vi har i samhället. Det är grunden för ett solidariskt och rättvist samhälle. Men ärligt talat. Hur rättvist är det att vi som har råd får knö oss före i vårdköer? Det ska inte behövas i ett I-land. Det ska finnas plats för alla.
Min man jobbar inom akutsjukvården. Han är en av dem som springer benen av sig för våran skull. Som jobbar över, som sliter och som jobbar obekväma timmar för att vi har rätt till akutvård. Hans arbetssituation har förvärrats den senaste tiden. Vad händer med dem som inte får tid på vårdcentralen? De söker sig självfallet akut. När den planerade vården inte fungerar, fungerar inte heller akutvården. Tiden som bör läggas på akuta fall, lägg på patienter som hade klarat sig bra på ett besök hos vårdcentralen. Och appropå det. Tror ni att han har någon sjukvårdsförsäkring? Han som springer för andras hälsa? Han som jobbar hårt för att hålla oss levande? Glöm det. Noll förmåner här.
Jag är förbannad. Jag är besviken. Jag är orolig. Ärligt talat. Hur fasiken ska det här sluta?
KÖSS
