När jag pluggade till civilingenjör så tvivlade jag på mitt val av studier titt som tätt. Jag gick civilingenjör i industriell ekonomi med inriktning mot maskinteknik. PowerPoint-ingenjör som mina kollegor brukar skämta om. Majoriteten av mina klasskamrater hade mer det logiska sättet att agera på medan jag är känslomänniska till 100%. Inte för att det är något fel på min logik, men jag känner så otroligt mycket. Och det fick mig att tvivla. Kan man verkligen bli ingenjör när man går omkring och känner så mycket hela tiden? När man fattar många beslut på känslor.
Inte nog med att jag är en känslomänniska. Jag är högljudd också. Brötig. Tar plats. Detta tillskillnad från mina klasskamrater. Även det ledde till att jag tvivlade på mitt val av yrke. Hör jag verkligen hemma här?
Det var inte bara jag som tvivlade. Jag har i efterhand fått höra att även mina klasskamrater tvivlade. Det var många som trodde att jag skulle vara den första att hoppa av utbildningen. 60% av alla som börjar plugga till ingenjör hoppar av, så det är ju inte så konstigt. Istället så klarade jag av alla 5 åren utan en enda omtenta och avslutade mina studier med att få stipendium.
Sen kom nästa orosmoment. Vilket företag vill anställa någon så brötig känslomänniska som mig? Vars styrka ligger i mina känslor men min examen i teknik?
Då träffade jag de två bästa människorna i min karriär. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jonas och Mikaela. Jonas som min chef på min avdelning och sitter också i Sverige-styrelsen. Mikaela som är min extremt kompetenta kollega. Och de gav mig den allra finaste gåvan jag kunde få: att få vara den jag är utan att försöka ändra ett dugg. De uppfyllde även ett behov långt upp på Maslows behovstrappa: de gav mig en extra familj. En familjekänsla på jobbet. Vilken otrolig lyx!
Alten, som är det företag jag jobbar på, är ett av världens största konsultföretag inom teknik och IT. Ett av Sveriges största likaså. Jag trodde att man behövde vara stenhård, känslokall och hårdhudad för att lyckas inom branschen. Motsats till vad jag är. Och tänk vad fel jag hade. Vår Skandinavien-chef är helt ljuvlig. Uppmuntrande, glad, inspirerande. Vår Sverige-chef är tvekar inte att bjuda på sig själv en sekund. Vår marknadschef är kanske den jag finner min största förebild i. Han är extrovert, skrattar högt och tar plats, något jag känner igen mig i. Det är bra människor med hjärtat på rätt ställe och ett öga för humor och värme. Allt detta kombineras med en otrolig kompetens och hög människokännedom.
Vad vill jag säga med detta inlägg? Jag vill säga att det finns plats för alla typer av människor i branschen. Alla branscher behöver både introverta, logisktstyrda människor - liksom sina extroverta känslomänniskor. Det du ser som en svaghet hos dig själv, ser någon annan som en styrka. Trots att du känner dig annorlunda mot dina klasskamrater så betyder inte det att inte du hör hemma i branschen. Även du kommer hitta hem till din Jonas och Mikaela.
Och Jonas min chef, han inspirerar mig dagligen. Vi möts så väl. Hans empatiska, känslomässiga sida är väl utvecklad och där fångar han upp mig. Sen hjälper han mig utveckla mitt logiska jag, genom att pusha mig att motivera val och idéer med siffror och logiska argument. Han inspirerar mig varje dag och hjälper mig att bli ett bättre jag. Och jag har fått äran att inspirera Jonas tillbaka. Läs Jonas text här:
KÖSS
