Många tänker såhär: hur kan man äta så begränsat som du gör? Gud va tråkigt!
Och så tycker dom synd om mig när jag tar bort maträtter under resans gång. Trist, stackars My.
NEJ! Det är inte synd om mig, inte alls! Jag upplever inte alls att jag äter tråkigt. Maten är god, mättande och full av näring. Och jag tänker dessutom inte förslavas av någon maträtt. När tankebesattheten kommer så kommer är det fan inte värt det. Jag känner noll sug efter att vara uppbunden på en tråkig maträtt. När 90% av tiden upptas av en speciell mat. Så nej, det är inte synd om mig. Alla har vi våra utmaningar, och min är maten.
Däremot är målet att faktiskt kunna äta så mycket som möjligt. Att tillfriskna i såpass grad att vi kan hantera våra triggers. Där gäller det att vara inlyssnande och lyssna på signalerna.
Jag tog bort kokoschips i ett par månader. Kunde inte hantera dem. Sen så har jag nu provat att återiföra dem. Och det har faktiskt gått bra. Det är ju ett fantastiskt mellanmål. Nästan bara fett, grymt för vår kropp och mättande och bra. Jag har klarat att bara äta en halv påse och slänga resten. Inte alls blivit tankebesatt utan bara känt mig nöjd.
Det finns vissa saker jag dock inte kan återinföra. Som rostade mandlar. Det kommer nog aldrig att gå. Det är för jävla gott. Det finns inget stopp där, det är bara mer, mer mer liksom. Sånt där måste man vara duktig på att lyssna in, annars går det inte alls.
Jag funderar lite kring triggers. Varför man klarar vissa saker i vissa perioder, andra saker i andra perioder. Kanske har det med vår biokemi att göra. Att man är i ett visst läge hormonellt och därför så skär det sig med vissa livsmedel, eller något. Det måste ju typ vara något sånt.
Vad tänker du kring triggers?
KÖSS
