Något som är A och O är att alltid ta ansvar över sitt ätande. Att alltid ha stenkoll på vad vi ska äta under dagen. Jag äter ju inte bara superstrikt LCHF, jag äter även mejerifritt och sötningsmedelsfritt. Ovanpå det har jag livsmedelsallergier som ägg, fisk, fågel, nötter, soja, skaldjur. Detta gör det krångligt att äta ute. Speciellt lunch.
Lunchmat överlag är egentligen ganska dålig mat. Det ska vara billigt och hålla länge. Det innebär att man blandar gärna i mjöler och maizena. Gärna matlagningsgrädde och margariner. Skulle jag få i mig det, skulle jag dras med sug resten av dagen - totalt ovärt. Därför löser jag ofta min mat själv. Men ibland funkar inte det. Speciellt inte när man är ute och reser eller har representationslunch. Men det är inte kört för det!
Man kan alltid köpa sallad. Grönsaker är aldrig problem att få tag på. Men för mig är det proteinet och fettet som kan krångla. Så då har jag med själv.
Varannan-var tredje vecka ställer jag mig och steker 1,5 kg pannbiff. Enklaste receptet:
1,5 kg blandfärs
300 g smält smör
1 finhackad gul lök
salt&peppar
Blanda ihop allt, klicka ut, stek.
Fryser in dessa två&två. Sen när jag ska ut och resa eller något annat som kan krångla till det med maten så tar jag fram ett pkt ur frysen och stoppar i handväskan. Då hinner biffen tina exakt till lunchtid. Jag skär upp 50g smör (inte bregott, har lägre smältpunkt) och förvarar tillsammans med de frysta pannbiffarna.
Så vad som än händer, även om lunchen skulle skita sig totalt, har jag alltid mat så jag klarar mig. Det är med den typen av planering jag har hållt mig sockerfri i 1,5 år. Att alltid ligga steget före.
KÖSS
