Imorgon smäller det! Dags för julafton. En högtid i sockrets förtecken. En dag som är riktigt tuff för oss sockerberoende. Egentligen "borde" det vara enkelt. Det är ju så himla mycket vi kan äta av på buffén. Men så enkelt är det inte. Handlade sockerberoende enbart om att bara vara mätt vore det en annan deal. Det tuffa i kråksången är alla triggers. En trigger är inte bara ett livmedel utan det handlar om situation, doft, synintryck och gamla minnen. Hur många utav oss har inte drogat attans under just juletider? Dessutom är det ju inte isolerat till en dag, triggersarna pågår i månader innan. Helt galet!
I år firar jag min andra sockerfria jul. Visst, jag har ätit LCHF sedan 2010 men faktiskt inte klarat av att motstå socker förän förra året. Så tufft har det varit.
Såhär förbereder jag mig för att inte falla i sockerträsket:
- Jag äter mer än nödvändigt. Jag ser till att inte vara hungrig en sekund.
- Jag har avstämningsmöten med andra sockerberoende. Jag ser till att inte vara ensam i min abstinens.
- Jag har lyxen att ha en väldigt förstående familj. Vi har inte en kolhydrat på julbordet. Vi har inget dessertbord, ingen julmust, inget vörtbröd. Nada.
- Jag lägger in promenader under dagen. Motion är en bra medicin mot sug.
- Jag ser till att vara utvilad. Trötthet är en stor trigger.
KÖSS
