Idag firar jag 600 dagar fri från alkohol, socker, mjöl, mejerier (undantaget smör) & sötningsmedel. Det är så jag definierar min abstinens. Livet utan de livsmedel som gör att jag blir helt handikappad och bara vill äta, som hindrar mig att leva som mitt allra bästa jag.
Det finns andra livsmedel som jag mår bäst utan också. Som Bregott havssalt, fläsksvålar, kokoschips, chark, morötter, ribs och majs. Men äter jag dem grottar jag inte ner mig och isolerar mig. De försvårar livet, absolut, men de förstör inte livet. Äter jag dem så blir jag inte sjuk i beroendet, men de skapar onödigt sug och irritation i kroppen.
För mig rullar dagarna på nu. Det går faktiskt enkelt i min abstinens. När jag får sug är det inte kakor & godis längre, det handlar om fläsksvålar, prinskorv och frysta ärtor. Däremot var det extremt tungt första halvåret. Hemskast var det i början. Allt det där som var en vana. Även fast jag åt LCHF så gjorde jag undantag. Som alkohol på fest, socker på jul, sötningsmedel & grädde på fredagen. Allt det där var jag tvungen att släppa, jag kunde inte äta eller dricka lagom av det. Inte äta lagom av grädden, inte njuta av kvargen. Det handikappade mitt liv, gav ingen guldkant på tillvaron alls - trots att jag var övertygad om det minuterna innan jag började äta.
Vissa sockerberoende kan äta sötningsmedel, nötter, frukt & mejerier. Min & din biokemi är unik. Vad jag inte klarar, klarar du och tvärtom. Därför måste vi vara ärliga mot oss själva när vi definierar vår abstinens. Däremot äter jag väll på det allra säkraste sätter man kan äta som beroende.
- Kött
- Smör
- Ovanjordgrönsaker
Vill du vara på den riktigt säkra sidan är det så du kan välja att äta. Både ur beroende- & viktnedgångsperspektiv.
Viktigaste när du ska utesluta mat är att du tillåter dig att vara ledsen och sörja livsmedlet. Det är inget konstigt med det alls, tvärtom! Tillåt dig att vara sjukt ledsen. Att känna sorg. Och första året är fyllt med tårar. Man gör ju allt för första gången. Första sockerfria julen, första alkoholfria nyår, första påsken utan påskägg osv. Det är otroligt starka känslor att ta hand om. Vi känner oss utanför, förvirrade för vi inte vet hur man firar utan droger, arga för att alla andra får och klarar utan vi. Och det är okej. Men det är därför du BEHÖVER FAA (anonyma sockerberoende). För de känslorna klarar man inte själv! Man behöver gemenskapen! Vi behöver vår sockerfamilj. Ensam är inte stark!
KÖSS
