Som du kanske läst tidigare i bloggen så tog jag ett återfall i hetsätningen. Sanningen är att jag har levt med återfallssignaler i månader men inte lyckats bromsa. Återfallssignaler förnekar vi beroende och viftar bort.
Jag har utvecklat ett stort intresse för beroendepsykologi. På min fritid läser jag böcker, artiklar och tittar på youtube-videos om beroende. Det har verkligen blivit en passion för mig, det är något som väcker mitt intresse. Det jag har insett nu, som jag förnekade förut - är att beroendehjärnan smittar av sig på allt. Det är liksom inte isolerat till utloppen som alkohol och socker, det är en grundbult i min personlighet. Istället för att lägga mig platt på marken, vira in mig i offerkoftan och tycka synd om mig själv - tar jag kriget mot beroendet till en högre nivå. Jag tänker inte handlingsförlamas, jag tänker inte falla offer.
För mig handlar det om att ta fighten. Att aldrig ge upp på mig själv, trots motgång. Det spelar ingen roll hur många bakslag, hur många återfall - det är en del av sjukdomsbilden. Tillfrisknande och återfall är två sidor av samma mynt. Fungerar inte tillfrisknandet, kommer vi ta ett återfall. Blir vi slarviga i vårt tillfrisknande så kommer vi oundvikligen ta ett återfall.
Tillfrisknande är inte bara att sluta äta destruktivt, att hålla sig ifrån drogen. Vi måste se till att nykterheten fungerar. Det svåra är inte att sluta äta destruktivt, utmaningen ligger i att inte börja äta igen.
Lever vi samma liv som när vi drogade kommer det livet tillslut göra att vi drogar igen. Vi måste pinpointa vad i livet som får oss att ta till drogen, vi måste ändra vårt sätt att tänka och agera.
Tillfrisknande är ingen jättegrej du gör en gång och sen är det bra. Tillfrisknande är ett dagligt arbete som du gör för att må bra, för att hålla dig ifrån drogen. Att gå in med en plan varje dag, att fylla på med friskfaktorer. Att titta över dina återfallssignaler och reflektera över hur livet funkade - just idag.
KÖSS
