En genomgående känsla i mitt liv är känslan av otillräcklighet. Jag kan känna mig otillräcklig i rollen som chef, sambo och vän. En otillräcklighetskänsla skapar stor frustration i oss. Har vi gjort allt vi kan? Varför är inte hen lite off? Och så vidare.
Lägg då på kontrollbehovet. En sak är att vi kontrollerar våra egna handlingar, en annan är att vi försöker kontrollera utfallet. Vad som än händer och sker så kan vi inte kontrollera allt, vi kan bara styra över oss själva. Ponera att du är sambo med någon som äter destruktivt. Det du kan göra är att hjälpa hen att planera maten och se till att det bara finns bra mat hemma. Men du kan ALDRIG kontrollera personens ätmönster. Jag kan tänka mig att är man förälder till ett överviktigt barn, är denna känsla frekvent. Men det ligger utanför din zon.
På mitt jobb så jobbar jag med människor. När man jobbar med människor händer oförutsedda händelser. Någon kan bli sjuk eller behöver ställa in. Det ligger utanför min kontroll. Ändå är det jag när jag har kontakt med kunderna som får ta smällen. Och det är inte kul och det kan hända att jag slår på mig själv för at tjag inte kunnat leverera, trots att det var en händelse som låg utanför min kontroll.
En bra övning är då att spalta upp: Min del och Vad jag ej kan kontrollera.
Äter en händelse på dig mycket så kan du helt enkelt spalta upp vad du kunde gjort bättre och vad i händelsen du inte kunde kontrollera.
Din del tar du lärandepoäng i från, det är ingenting du kan ändra på i efterhand.
Att gå omrking och känna sig otillräcklig är en säker väg till överätning, därför är det viktigt att du tar den känslan på allvar.
Känner du igen dig?
KÖSS
