Jag fick en läsarförfrågan om att skriva om viktfokus, hur den är för mig och hur den är när vi lever i tillfrisknad.
Just nu går min vikt.... trögt nedåt. Alla andra år har jag fullständigt rasat i vikt på strikt LCHF. Nu går det pytteyttelångsamt nedåt. Jag tror min kropp är fett obalanserad. Efter mitt fullständiga kaosiga första halvår 2017 har kroppen tagit storstryk. Jag separerade, bodde i otryggt boende, obearbetade dödsfall, blev deprimerad och var millimeter på att gå in i den berömda väggen. Ovanpå allt fick jag IBS och satt på toaletten större delen av dagarna. Sen tog jag ett återfall utav bara h-vete i tvångsmässig överätning, och VIPS så hade jag +12 kilo. Idag har jag 9 av dessa rackare kvar.
Idag är jag i full sjå att laga kroppen. Det har hänt mycket positivt. Genom att stärka kroppen med probiotika och resistent stärkelse har jag inte haft ett IBS-skov på flera månader. Jag har mer energi och mår så himla mycket bättre.
Men hur är det då med viktfokus?
När jag tog ett återfall i tvångsmässig överätning ställdes jag inför 2 val: antingen vänder jag detta, eller så dör jag av detta. Min själ åt jag sönder för varje dag. Jag valde livet igen och grottade ner mig i tolvstegsrörelsen.
Mitt viktfokus har aldrig legat i det yttre. Jag har aldrig stått framför spegeln och hatat på mitt utséende. Mitt viktfokus har alltid legat i prestationen. Jag gillar siffror och jag har en tendens att förknippa mitt eget värde med min prestation. Därför gillar jag inte att det går långsamt, trögt eller inte händer ett skit. Det är frustrerande och jag hoppas hoppas att det släpper för mig snart. Min kropp behöver nog bara lite tid.
Grejen med viktfokus och att leva i tillfrisknad från sitt sockerberoende är att det är inte hela dealen. När vi går på dieter så är ju det de enda som räknas. Hur mycket vi tappar per vecka. Så är det inte om vi får hjälp i 12-stegsrörelsen. Där handlar det om att läka sin själ, att bli en hel människa och att våga sätta tillit till att livet kommer att lösa sig till det bästa. Det handlar om att hjälpa dem som behöver hjälp, att ge tillfrisknandet vidare. Därför blir det inte värt att ta ett återfall.
Det blir inte värt att äta, då det är så mycket annat som spelar in. Om vi går på en diet vecka in och vecka ut och det inte händer ett skit, så är det klart att vi ger upp och tröttnar. Men när det handlar om att fungera i vardagen, att känna sig tillfreds med livet och få massor av gemenskap och kärlek - så blir vikten inte alls lika essensiell.
KÖSS
