För tillfället är jag inne i ett ganska stort low i livet. Jag känner mig nere och trött, jag sover jättedåligt och är marinerad i jobbiga känslor. Det är helt enkelt tungt nu.
Livet lunkar ju på och det är egentligen inget särskillt som jag kan härleda det till, det bara är tungt och jag är sliten.
Jag har märkt att jag lever helt drogfri då alla känslor blir mycket starkare. När jag inte ens intar koffein och nikotin längre så blir känslorna stora. Det är ju första gången i livet jag möter livet utan något som dämpar och tystar.
Jag har insett att något jag brukar använda mig av är förnekelse. Genom olika droger i mitt liv så förnekar jag verkligheten som den är genom att fly från den. Jag förbereder mig alltid på det värsta. Ett telefonsamtal är obehagligt eller ett mail som kommer oväntat. Jag är en kaospilot! Det är något som är genomgående hos oss beroende, vi är kaospiloter - och vi använder verklighetsflykt för vi är rädda och ovana att hantera stora känslopåslag.
Det jag försöker tänka är att detta är övergående. Känslor är ju som mjölk i kylen: de har ett bäst-före-datum! Så även denna jobbiga period kommer passera och allt kommer bli väl igen. Det är nu jag är tacksam för mina verktyg, hur de hjälper mig att överleva i tyngre perioder. Det viktigaste verktyget jag har är gemenskapen. Det är där jag hittar mina sockersystrar och kan ta stöd och hjälp att tillfriskna. Det samt mina rutiner och min abstinenta mat. Vilka är dina livbojar du använder för att hålla dig frisk i tunga perioder?
KÖSS
