Fråga: Jag skulle gärna vilja veta mer om hur det gått till när du insett att du inte kan äta vissa saker? Typ mejeri, sötningsmedel och så. Hur insåg du att du inte mådde bra på dom? Kunde du låta bli att överläta mejerier? Tack för all inspiration!
Förnekelse är beroendets bästa vän. Som beroende är vi superduktiga på att förneka våra utlopp, vi vägrar att inse att vi inte kan hantera vissa saker. Ofta går det till så att vi jämför oss med andra eller annat "Vad är lite mejerier mot lösgodis?" eller helt enkelt förtränger de stunder av kontrollförlust vi har.
Jag insåg när jag provade mejerifriLCHF att livet blev lugnare och enklare utan mejerier. Jag kunde äta mindre utan så stor ansträningning. Sedan tog jag en miljard återfall - som det alltid ser ut som beroende. När jag avgiftades på en sockerdetoxhelg så tog jag tillfället i akt att också göra slut med mejerier. Jag använde liksom mejerier som tröst. Älskade sockerfri kvarg som jag tog en hel bunke av och hårdvispade 3 dl grädde av och åt. Det är liksom inte nyttigt eller normalt. Jag insåg då att jag är en beroende.
Eftersom jag är en beroendeperson pendlar jag hela tiden mellan insikt och förnekelse. Det är något jag aldrig kommer att bli av med vilket innebär att även om jag lever i tillfrisknande så kan jag ta bli tvångsmässig gällande vissa av mina utlopp. Först så slutar jag med låt säga fläsksvåla och vips har jag plockat upp det igen. Det gäller verkligen att hålla koll på ens lömska hjärna! Givetvis kan jag skämmas för det beteendet, det tillhör sjukdomen. När jag pratar med andra matberoende så vittnar de om samma sak. Det är så enkelt att plocka upp utloppet igen, då gäller det att komma på banan och förlåta det som har hänt.
Gällande mejerier har jag inte plockat upp det hittills. Kanske kan det bero på att jag fick så många positiva hälsoeffekter som att bli av med eksem, kanske beror det på att jag hade betalat för en sockerdetoxhelg och därför ville göra det på riktigt - en gång för alla.
KÖSS
![]()
