Jag har slutat väga mig sedan flera veckor tillbaka. För mig går det där periodvis. Det var viktigt när jag införde bönor i kosten så det inte sprang i väg men idag när jag gått ner så mycket på bönor så behövs inte det längre och jag vägrar att låta en apparat sätta mitt värde. Det ger alltid en bitter eftersmak när jag har vägt mig. Antingen har jag gått upp = besviken. Eller står still = besviken. Eller går ner = glad 3 sekunder och sedan vill jag gå ner i vikt mer.
I hela mitt liv har vågen satt mitt värde. Det blev kaos när jag var liten flicka och jag hade gått upp IGEN. Doktorn blev irriterad och mamma och pappa blev rädda och kände sig maktlösa. Det är liksom nog nu. Att väga sig är en nästan lika stor trigger som att äta socker. Det blir aldrig bra efteråt helt enkelt.
På jobbet har jag fått under flera veckors tid kommentarer som "jävlar va liten du har blivit det senaste" och det är ju kul. Jag känner på kläder osv att det har hänt grejor. Ändå äter jag mer mat. Det är som kroppen relaxar och kör i sin egen takt och det är ju fantastiskt. Är vi ärliga mot oss själva känner vi ju om det går åt rätt håll.
Väger du dig eller dissar du vågen?
KÖSS
