Jag har reviderat min mat igen - till något jag verkligen trivs med. För första gången på länge så har jag sinnesro i maten. Det jag har gjort är att öka portionerna. Jag äter mer grönsaker och därmed större portioner. Jag ser också till att variera maten mycket och äta fisk en gång om dagen. Jag har alltid flera olika grönsaker på tallriken och tänker inte så mycket på kh-mängden, det handlar om att jag skall tugga och bli nöjd. Till varje måltid har jag gröna blad och färska grönsaker. Jag aktar mig noga från att hårdsteka de varma grönsakerna då de tappar näring och verkar triggande. Jag har också enbart ätit fisk och nöt. Jag väljer bort chark och fläsk då jag känner att jag inte blir lika nöjd på den maten.
Resultatet? Jag är nöjd, på riktigt nöjd. Jag har inte tänkt tanken på väldigt länge att sätta mig i soffan och överäta. Jag blir nöjd efter varje måltid, tappar intresset för mat efter halva portionen. Och när jag kommer på mig själv att tänka på mat beror det på hunger och därför så tar jag en pannbiff. Jag är frisk i mitt tänkande just nu. De flesta dagar klarar jag mig på en fettkaffe till lunch. Gör jag inte det så äter jag en pannbiff också. Att vara agil i mitt upplägg är en lyx jag sällan klarat av. Just nu är jag välsignad att göra det.
Jag har en del matlådor från förr i tiden. Tittar på dom och undrar hur i h-vete jag har klarat mig på så lite mat. Och jag ställer mig frågan: tänk om mitt sug har berott på näringsbrister? Eller att jag känner att jag inte fått tugga tillräckligt? Det är antagligen en kombo!
Detta hade inte funkat om jag vägt mig samtidigt. Att lägga på en kontrollmetod funkar inte alls. Då kommer jag automatiskt börja dra ner på mängden pga att jag vill se direkta resultat på vågen. Det som funkar är att låta kroppen göra sitt och lita på processen. Ingen blir fet av extra grönt på tallriken.
Vad har du hittat för nycklar för mer sinnesro i maten?
KÖSS
