Denna helg har jag spenderat i Karlskrona. Jag är med i ett 12-stegsprogram och gör service genom att vara gruppservicerepresentat. 2 gånger per år har vi konvent där vi som är tvångsmässiga ätare träffas en hel helg från hela Sverige! Det är en fantastisk fin gemenskap och ger så himla mycket. Tillskillnad från kurser så handlar det om gemenskap och andlighet. Det är oerhört läkande att åka på sånt här.
Karlskrona för mig är ju en särskillt bra stad, jag har bott här i 5 år då jg pluggade till ingenjör och det var här jag träffade min Martin. Han bodde i korridoren bredvid min och var kursare med en av mina korridorskompisar. En vacker dag satt han i vårt gemensamma kök och drack öl och vår historia började.
Det var också i Karlskrona som jag förstod att jag hade beroendesjukdomen 2015. Det var här allt började!
Jag kan verkligen sakna Karlskrona. Det är skillnad att bo i en liten stad där alla känner alla och en stor som Göteborg där vi är mer anonyma. Jag älskar hur jag kände all personal på gymmet, hur det vara bara att glida över till min bästa kompis Joel och hänga och att kunna gå till den lokala klubben och träffa folk man känner utan att ha bestämt innan. Det får man inte på samma sätt i en stor stad. Karlskrona är verkligen mitt andra hem och det är här jag har trivts bäst.
Vi hade lätt stannat här om det inte vore för att våra familjer bor i gbg. Desssutom så finns det ju fler jobb för mig att välja på i en stor stad. Men visst drömmer jag mig tillbaka!
Det har varit en helt fantastisk helg jag sent kommer att glömma!
KÖSS
