När vi tagit snedsteg är det lätt att den inre rösten uppfostrar oss grovt. Vi har varit karaktärslösa, saknar disciplin och är allmänt usla. Strategier formas i våra huvuden hur vi skall kompensera - antingen hoppa över ett mål eller träna hysteriskt.
Faktum är att det i det läget är det sista vi behöver är att uppfostra oss själva med hårda ord. Det vi behöver just då är kärlek och förståelse. Vi gör det bästa vi kan! Att straffa och uppfostra oss är fel väg att gå, när vi egentligen behöver är någon som tröstar och visar förståelse - den någon är vi själva.
Vi behöver agera kärleksfullt när vi hamnar i sådana lägen, inte tänka oss kärleksfullt. Vi behöver tänka vad vi kan göra för något kärleksfullt för att trösta oss när vi hamnar där.
Kanske behöver vi kura upp oss med en varm filt och en kopp te eller så behöver vi göra något roligt som att fika med en kompis. Små kärleksfulla handlingar som visar på att vi är viktiga för oss. Att kompensera kommer förr eller senare leda till ett återfall, och det är det inte värt! Ät som vanligt, men lägg in aktiviteter som är viktiga för dig - som visar på att du duger precis som du är.
KÖSS
