Känner du dig ensam med sockret? Att det bara är du i hela världen som har problem och att det är något fett fel på din viljestyrka?
Du är inte ensam!
Många säger att sockerberoende inte finns. Tyvärr räcker det inte att säga att prova att leva en dag i mina skor. Det räcker inte att peka på att man kan äta ihjäl sig eller hur sjuka vi blir på socker. "Det gäller ju all mat, du är ju ätstörd".
Jag ser det såhär, det finns olika beroendepotens hos livsmedel. Viss mat gör en galen, annan mat påverkar inte alls på samma sätt. Hjärnan är smart uppbyggd - den duschar oss med belöningshormoner när vi gör något som gynnar vår fortlevnad. Kroppen är inställd på att kolhydrater är en begränsad resurs i naturen - därför får vi extra belöning när vi äter kolhydrater. Därför är det inget konstigt att vissa utav oss faktiskt blir känsliga och utvecklar ett beroende av dessa livsmedel. Så fort du hör någon säga att inte sockerberoende finns, försök tänka logiskt. Allt som påverkar belöningscentra i hjärnan kan leda till ett beroende.
Tänk också på att alla pratar ur sitt eget perspektiv. Lika lite som jag som beroende kan uttala mig om hur det är att kunna äta en chokladbit, lika lite kan en normis uttala sig om kontrollförlusten jag känner. Jag vet inte hur det är, dem vet inte hur jag har det. Därför lägger jag ingen vikt vid det heller. De har sin världsuppfattning, jag har min. Det jag vet är att jag behöver den styrka andra sockerberoende har och besitter - de förstår mig på ett sätt en normis inte kan. Glöm inte bort din flock!
KÖSS
