Andras skitsnack

Jag får lite skvaller då och då om att andra pratar skit om mig, andra hälsoinspiratörer och företag. De skall tydligen varna sina adepter och följare - jag är livsfarlig och sättet jag äter på är helt out of control! Jag är ätstörd och har psykisk ohälsa - och yada yada.

 

Jag tycker det är genuint tråkigt att man hoppar på varandra på det sättet, det känns så himla destruktivt. Det är så lätt att när man har utbildning inom hälsa förkasta hur alla andra väljer att äta. Att slänga sig med pekpinnar och varningar - det känns inte direkt kärleksfullt. 

 

Såklart är jag ätstörd - går det ens att ha en normal relation med maten som kvinna i det här samhället? Väldigt få lyckas. Vi skall vara smala och vi lägger typ "magi" i livsmedel. Ät X men inte X. Livsmedel X ger dig cancer, livsmedel Y gör att du lever i 100 år. Tappa 5 kilo på 7 dagar.... Budskapen matas ut på löpande band. 

 

Min erfarenhet är att typ alla inom hälsobranschen är mer eller mindre ätstörda. Det var ju liksom så man snubblade in på banan, vi ville må bättre! Och då hittade vi vår egen väg som gjorde oss friskare - och då ville vi dela den med andra. De som inte har en fuckad relation med maten, skiter i den och pratar inte om den. De kunde inte bry sig mindre. De lägger lika mycket energi som jag lägger på dataspel - inget alls. Jag skulle aldrig starta en blogg om dataspel då jag inte har någon kunskap om dataspel - eftersom jag inte har något intresse. 

 

Det finns inget fult i att vara ätstörd, ingen skam i det. Tvärtom är det högst normalt att bli ätstörd i det samhällsklimat vi lever i. De flesta av oss kvinnor har en trasig kroppsbild och har micklat med maten. Det finns ingen laddning i det - det är bara att konstatera. Ingen av oss valde det, vi blev skapta sådana av samhällets ideal. 

 

Jag lever idag i tillfrisknad från min "ätstörning" sockerberoende samt trasiga självbild. Maten är viktig för mig - hur jag väljer att äta. Det är grunden i vad mitt tillfrisknande vilar på. Såklart susar det destruktiva och elaka tankar i mitt huvud (precis som det gör i alla andras också), min uppgift är inte att bli helt fri från dem - min uppgift är att inte låta dem ta fäste och acceptera dem som sanning. Min uppgift är också att pussla ihop min matplan på så sätt att den underlättar så mycket som möjligt för mig att leva enkelt och fri. Att minimera destruktiva tankar och cravings - så enkelt är det.

 

 

 

 

 

Jag unnar verkligen dem som kan äta en bra kost till 80% och sedan tillåta sig äta skräp någon dag utan att det är en biggie allt väl. Och dem som kan dricka lagom och äta en ruta mörk choklad - det är fantastiskt! En frisk kropp tål det, det är ingen big deal! Och bara för att jag äter carnivore så tror inte jag att grönsaker är giftigt och fel. 

 

Jag lägger dock mitt pussel, ett pussel för optimal hälsa - för mig (hallå, jag kan ju inte äta för någon annan). Jag har både beroendesjukdomen och PCOS (vilket innebär insulinresistens bland annat) - vilket gör att min kropp fungerar optimalt utan mörk choklad, alkohol och grönsaker. Jag kan inte ta en dag off och äta pizza utan att det spiller över på resten av livet. Det är den väg jag har valt att ta för att upptäcka om jag kan leva i större frihet och med optimal hälsa för just min kropp.

 

Att sprida skit och åsikter om mig och hur jag äter är inte särskillt kärleksfullt - men jag tänker att det säger mer om dem än om mig. Har man det behovet så säger det en del om hur deras inre dialog ser ut med sig själva - om det läcker ut över mig så kan jag bara tänka mig hur deras inre prat ser ut. 

 

 

Våga gå din egen väg och skäms aldrig för din sk. ätstörning. Vi alla är mer eller mindre ätstörda - det är samhället och dess sjuka normer som har nästlat sig in och förgiftat vår syn på mat och kropp. Det är inget skällsord - det är ett helt naturligt gensvar på samhällets normer.

 

KÖSS