Denna sommaren har varit en spännande inre resa för mig. Jag har helt omdefinierat mina mål och värderingar. Det hela började med ett lågvattenmärke då jag var bortrest och hade tid att lyssna på min inre monolog - vilka taskiga tankar jag tänkte om min kropp! Jag började därefter läsa massa bloggar och böcker om kroppsideal och hur skönhetsindustrin är lika korrupt som big pharma. Visste du att bara 5% av den kvinnliga befolkningen har MÖJLIGHET att se ut som idealet? Resten utav oss - 95% - kommer aldrig, hur mkt vi än bantar, kunna nå dit med våra genetiska kartor. Vi hatar på oss själva helt i onödan! Så min rea handlar nu om kroppen, för något jag har insett är att vi aldrig kan bli helt fria från vikthets och bantande om vi inte behandlar rotorsaken - dålig kroppsbild.
Jag har inte hittat alla pusselbitar än, men vill dela med mig av dem som jag hittat hittills.
- Släpp förnekelsen, inse att du är hjärntvättad av samhället
Att bli ätstörd är inget du valde, det är samhället som har hjärntvättat dig så att du lägger oerhörda summor på bantning och skönhetsgrejor. Din negativa kroppsbild är ett ideal som konstruerats för att göra dig mer lönsam som människa. Att vara överviktig är ingen laddning - det är bara ett konstaterande.
- Viktuppgång är inte the end of the world
När vi utsatt kroppen för bantning och restrektioner kommer den naturligt lägga på sig i början då den tror att den har varit i typ en svältkatastrof. Den kommer naturligt motarbeta alla dina försök att gå ner i vikt då den är rädd, rädd som fan. Att äta en rädd kropp mätt och trygg är det viktigaste vi kan göra för oss själva. Och i mångas fall innebär det viktuppgång. Detta för att återställa metabolismen då kroppen nedreglerar när den får för lite energi.
- Att banta gör att vi inte når vår fulla potential
När vi bantar är vi naturligt väldigt egocentriska. Att hela tiden ockupera huvudet av vad vi ska - och inte ska äta - gör att vi inte kan leva fulla liv. Det finns liksom inte plats till annat. Vi blir som hjärndöda zombies som bara tänker på våra stora lår. Det är inte livskvalitet! Vi är menade för något mycket större än så. Genom att hjälpa andra och lägga vårt fokus på viktiga saker och inte VIKT-iga saker, kommer vi bli markant mycket lyckligare.
- Smal är inte = lycka
Varför vill vi bli smala? Jo för att normen har sagt till oss att vi kommer bli lyckliga då. Jag har vägt 170, jag har vägt 75. Jag är fortfarande My och livet drabbar mig fortfarande. Jag är inte lyckligare idag än när jag vägde 170 pga min vikt. Jag är lyckligare idag pga att jag inte är slav under maten och att jag jobbat på mig själv mentalt - inte för att vågen ger mig en viss siffra. Smala människor har också en elak inre monolog, livskriser och utmaningar. Samhällets normer vill få oss att TRO att vi är mer värdefulla ju mindre vi är.
KÖSS
