När vi kvinnor går upp i vikt är det ofta förenat med skam. Den rådande terorin är kalorier in - kalorier ut. Det innebär att samhället förutsätter att du sitter hemma och äter chips om du är överviktig.
Som kvinna skall du vara liten och nätt. Ju mindre plats din kropp tar, desto större rätt har du i samhället.
Jag är ett levande bevis på att "kalorier in, kalorier ut" inte fungerar i praktiken.
1. Jag gick ner 95 kilo genom att äta mat som inte påverkar det fettinlagrande hormonet insulin trots att jag låg på ett överskott av kalorier
2. Jag gick upp ca 15 kilo genom att jag började cykla kemiska könshormoner i ett halvår, trots att jag åt typ 4 pannbiffar om dagen och tränar 4-6 dagar i veckan
Det är en spännande livserfarenhet som lär mig jättemycket om hormoners påverkan på vikt och välmående. Det har också lärt mig massor om hur fettfobiskt samhället är. Dels så märker jag enorm skillnad i hur folk behandlar mig nu jämfört när jag vägde 170 kilo. Dels så har det lärt mig att folk förutsätter att jag äter skräp när jag går upp i vikt i livet, när det handlar om hormonobalanser.
Överlag behöver vi skrota teorin om kalorier, den är inte relevant och den hjälper oss inte ett dugg. Hormonhälsa är det som behövs läras ut till gemeneman. Din vikt kan påverkas av 4 typer av hormoner (som vi vet om idag):
1. Överskott av insulin som vi får av för stort intag av kolhydrater eller av insulinresistens som uppkommer av sjukdomar som PCOS. Nu är det lätt att missta att det "bara är att sluta äta socker" men kom ihåg att det finns fysiska tillstånd som ökar suget som exempelvis PCOS och beroendesjukdomen. De fysiska tillståndet handlar inte heller om viljestyrka - dessa människor föds med en biokemisk känslighet för sockerarter.
2. Obalanserade könshormoner som vi kan få av P-piller, fertilitetsbehandlingar, sjukdomar, stress och klimakteriet
3. Låga värden på våra sköldkörtelhormoner
4. Kortisol som utsöndras av stress som även påverkar våra könshormoner
Tänk om vi fick lära oss detta istället? Att istället för att dietisterna skall titta på våra portionsstorlekar så tittar dem på våra hormoner.
Tänk en värld där de överviktiga möts av respekt och man tog blodanalyser istället för att skära i folks magar? Att varje överviktig möttes av respekt och där man antog att folk hade en obalans i hormonerna istället för en låg viljestyrka.
Jag är så tacksam för att jag idag har dessa kunskaper. Idag när jag går upp i vikt i livet så vet jag att det inte är mig det är fel på - jag har karaktär så det räcker för ett helt fotbollslag. Jag har liksom bäddat för övervikt. I mina genprover kan jag avläsa att jag har anlag för övervikt. Jag har både PCOS och beroendesjukdomen, låga värden på T3 och en obalans i mina könshormoner.
Kom ihåg - ditt värde sitter inte i din vikt. Att samhället sprider den fettfobiska lögnen är för att vi skall bli lönsamma och köpa quickfix som gör att vi tror att vi kommer bli mer värda och tycka om oss själva mer om vi bara blir smala.
KÖSS
