Något som är väldigt vanligt i LCHF-sammanhang är frågan: hur ofta ska jag äta? Och som du vet finns det en tumregel: är när du är hungrig. Ät när din kropp signalerar att du behöver mat. Äntligen kan du börja lita på din kropp och dess signaler igen! Och i den bästa av världar vore det ljuvligt. Det vore ljuvligt om det va helt sant för alla. Men tyvärr är det ju så: one size fits nobody.
Jag delar in människor, helt skoningslöst, i två kategorier gällande mat.
Typ 1 - den oförstörda
Denna kategorin placerar jag Martin i. Det är denna typ av människor som aldrig har haft något vajsing i sin relationen med mat. Aldrig fått sitt hjärta krossat av olika idéer och ideal. Aldrig provat 1000 kurer, nojjat timtal över vad, hur och när man ska stoppa i sig mat. Dessa ljuvligt hela människor kan lyssna på sin kropp när dom äter LCHF. Martin äter när han vill, hur han vill och vad han vill. Han kan gå till kylen mitt på dagen å slurpa i sig några ostskivor å inte tänka mer på det.
Typ 2 - vajsing-med-matisarna
Denna kategori placerar jag mig själv i. Jag har fått mitt hjärta krossat av viktväktarna, nutrilett och talriksmodellen. Och tusen andra kurer. Jag har en minst sagt komplicerad relation till maten. För mig är mat inte bara näring, nej nej, det är så MYCKET mer än så! Det är en drog. Det är en känslodämpare. En känslohöjare. Det är ångest.
Hos oss funkar inte devisen "ät när du är hungrig". Nä. Det ger en sån jäkla otrygghet!! Jag kan inte som Martin lunka i väg till kylen å ta en ostskiva. Då börjar monstret å gnata å tjata. Och va sjukt jäkla taskig! Och helt plötsligt kan sockertrollet vara där å tala om för mig att dagen ändå är förstörd och därför så kan jag lika gärna möla hejvillt. Det som började med en liten ostskiva liksom.
För oss typ tvåare krävs stark medicin: det krävs stabilitet och trygghet! Och hur får man det då? Det får man genom att äta X gånger om dagen med Y tidsintervall.
Under bloggens gång har jag provat och äta under flera olika upplägg. 3 huvudmål med 2 mellanmål, periodisk fasta, warrior diet och nu så äter jag 3 gånger om dagen, fast inte förän klockan tolv - alltså äter jag frukost på kvällen. Självklart bara LCHF-mat såklart - LCHF kommer jag aldrig överge. Och vad har jag lärt mig av detta då? Jo. Det spelar inte så stor roll hur jag äter - bara jag håller mig till det.
Jag blir fruktansvärt otrygg när jag lever efter devisen att jag ska äta när jag är hungrig. Olikt Martin sitter jag å känner eftet hela tiden och förväxlar hunger med sug konstant. Jag blir dessutom panikslagen att jag ska bli hungrig när jag ska göra ett ärende - och trycker i mig för mycket mat innan. Så nej. Det funkar inte för mig.
Min kropp svarar bäst när den är trygg och stabil. När jag ger den näring på bestämda tider. Och nu får den mat klockan 12, klockan 17 och klockan 21.
Att äta på bestämda tider handlar för oss typ tvåare inte om att förbränna mest. Eller ha effektivast upplägg. Det handlar att föranka sig i något och känna glädje i det. Det handlar om livskvalle!
KÖSS
