Igår skrev jag om passiv kritik, nu tänker jag orera om anonym kritik på nätet. Även om du inte bloggar har du säkert fått din skopa skit i detta avseende också.
Mestadels får jag bara kärlek, men det finns även de som ger en del skumma kommentarer. De vanligaste är:
"Det märks att du inte mår så bra"
"Du verkar ha diagnosen bipolär/ADHD/schitzofreni/XXX/VadDuHittarIDinPsykologiABok"
"Du säger att du inte tänker på mat, ändå är det enda du bloggar om"
"Du är en riktig kapitalist som gör reklam för XXX"
Att jag kan beskriva hur det är att vara fast i ett matmissbruk är ju för att jag varit en aktiv beroende i 25 år. Jag kommer ihåg hur skit jag mådde och vilket helvete det är att vara fast i skiten. Att vara en beroendeperson är inte lätt, den som är påläst vet. Även om vi lever fria från drogen, även fast vi inte drogar så har vi en beroendehjärna, vilket ger oss särskilda egenskaper. Egenskaper som intensitet, många bollar i luften, kraft. Men också att så fort vi mår dåligt så tycker beroendehjärnan att det är en bra idé att äta bort det. Vi agerar inte på det, men tanken slår oss. Att våga bjuda på sina dåliga dagar är tydligen en dålig idé, för då har man en diagnos. Som att alla glammiga bloggerskor inte har en dålig dag. Bullshit. Jag är fullt medveten att jag inte är perfekt. Jag har en egenskap att ta på mig aktiviteter som hade fulltidsbelagt 5 personer, vilket gör att jag stressar för mycket. Mat och motion har jag koll på, stressen är min akilleshäl. Det skall gå undan och det skall hända mycket. Jag har blivit medveten om att stressen är det som tar på mig, och något jag för tillfället läser in mig på och lägger upp strategier för. Men för det innebär det inte att man har en diagnos, det innebär att man är en vanlig människa som tycker mycket är roligt och vill hinna med allt.
Givetvis så bloggar jag om mat. Jag bloggar 30 minuter om dagen och vore det inte skumt om jag har en blogg som heter LCHFingenjören och bloggade om stickning? För stickar och broderar gör jag också, men det har inte med denna blogg att göra. Jag skriver om det jag tror är relevant för mina läsare, det innebär inte att jag bara tänker på mat resten av dygnet.
Och ja, jag gör reklam för olika saker. Inte för alla banners på min sida - det står bloggportalen för. Men de skrivna inläggen och det skäms jag inte för. Jag lägger ca 15-20 timmar i månaden på bara bloggen, totalt har jag kanske lagt 1200 timmar av min fritid sedan bloggen startade. Det man kan tro är att man tjänar skitmycket pengar på att blogga, men att blogga kostar pengar. Du skall betala för både din portal, din hemsideadress osv. Jag tjänar ca 1500 per månad för de annonseringar du ser, vilket täcker upp mina kostnader och ger en liten skvätt över. Skulle du lägga 20 timmar för 1500 innan företagsskatt? Girig? Knappast. Mer att jag gör detta för att jag brinner för mina sockersystrar, inte för att bli en krösus.
Jag tycker det är viktigt att innan man dömer ut någon faktiskt tänka en extra gång. Är det relevant? Är det värt det? Sårar jag någon nu? Pratar jag ur ett JAG-perspektiv eller projicerar jag mina egna inre rädslor?
Överlag behöver vi bli schystare mot varandra.
KÖSS
