Att lida av ett beroende är bland det tuffaste som finns. Idag vet vi att det är en hjärnsjukdom - men det är så lätt att förväxla med låg moral eller dålig viljestyrka. Har du cancer eller diabetes lider alla med dig, har du beroende tycker alla att du är knäpp.
Jag har varit på många 12-stegsmöten i olika program. Utloppen är olika men lösningen densamma. Jag har hört de mest fasansfulla historier om hur personer förlorat jobb, familj, ekonomi och vänner.
Den största utmaningen med att vara beroende är hur det förstör relationer. Med alkohol och knark blir det tydligt - man gör och säger knäppa saker i ruset. Men socker då?
När jag inventerade hur maten har påverkat mitt liv så inser jag hur farlig den är. Visst - den ger inte konsekvenser som att jag blir våldsam eller något liknande, men den har verkligen gett mina relationer stryk.
När jag drogar så blir jag off - jag vill hellre vara med maten än mina nära & kära. Jag ställer in event och sociala tillställningar så jag får äta ifred. Jag ljuger och manipulerar så ingen kommer på mig att äta och jag får kortstubin om någon skulle störa mig. Det är beteenden som i allra högsta grad påverkar mina relationer.
Jag är en helt annan person nykter och sockerfri än vad jag är när jag äter. En ärligare och härligare människa.
Jag längtar efter den dagen som socker också klassas beroendeframkallande av societeten så att alla vi som lider av sockerberoende får den hjälp vi behöver. Eller vad säger du?
KÖSS
