Kött är en kvinnofråga

Vad innebär det egentligen att vara feminist? Det är en högst subjektiv tolkning - för mig som vit kvinna i västvärlden handlar det mer om att gå emot normer och leva ett fritt liv, jämförelse med en kvinna i ett U-land som kämpar att överleva dagen. Stor skillnad, men vi kan kämpa för 2 saker samtidigt.

 

Som kvinna har jag det bra, jag har bättre lön än män i min ålder, får klä mig hur jag vill och har tillgång till den allra bästa vården. Där jag känner av hur mitt liv påverkas av män negativt är otryggheten när det är kväll och man skall gå hem och alla normer som vi kvinnor skall pressas in i.

 

 

 

Vi kvinnor skall vara små och nätta, det är därför så många av oss bantar. Jag tror inte att fler kvinnor är sockerberoende än män, men jag tror vi ser konsekvenserna snabbare. Jag har hittills bara haft 2 män som klienter och de flesta 12-stegsmöten för mat jag varit på är kvinnodominerade, vilket inte alls är min erfarenhet inom AA exempelvis. Min blogg läses av 89% kvinnor och på mina föreläsningar är männen mest makar som följer med som stöd till sina kvinnor. Vår rätt till att ta hur mycket fysisk plats vi vill behöver betonas i samhället. Som det ser ut idag är den rätten kraftigt inskränkt, det är därför vi börjar banta i tidig ålder, varvar dieter med metoder och tillslut brakar livet ihop och vi kapitulerar för att vi inte kan hantera vår relation till maten på egen hand.

 

 

Du ser det överallt - på TV, i tidningar och via annonser. Kvinnor som sitter och petar med en gaffel i en torr sallad eller dricker en fettsnål shake. Var är kvinnan som sitter med köttkniven stor som en handflata och skär i ryggbiffen som dryper köttsaft? Ha? Var? Jag har då inte sett någon - det är inte kvinnligt. Grönsaker är laddade med något magiskt i samhället - de marknadsförs som rena mirakelmedicinen. De är fräscha, hippa, gör oss smala och är fullproppade med vitaminer. Att de flesta grönsaker är odlade som monokulturer som slagit ut allt naturligt djurliv, bara innehåller 25% av den näring som de gjorde för 100 år sedan pga urlakade jordar, sönderbesprutade med kemikalier och är svåra för oss att ta upp - är det få av oss som pratar om.

 

 

Det finns inget livsmedel som slår kött, kött innehåller allt du behöver - både energimässigt och näringsmässigt. Dessutom mättar protein bäst av alla macros och det finns inget livsmedel som är så näringstätt lättupptagligt för oss människor som kött. Kvinnor behöver lättupptaglig näring efter alla år av bantande, barnafödande och emotionell stress som generellt är högre hos oss än hos män. Vi har trasiga tarmar på grund av åratal av bantarmat vilket leder till att vi har ännu svårare att ta upp näringen ur grönt. Vi lider av järnbrist, omega-3 brist och flertalet vitaminbrister Med alla dessa brister - hur skall vi någonsin springa ikapp männen och få den lön & karriär vi förtjänar om vi skall livnära oss på sallad och shakes?

 

 

Min karriär har gjort spikrak kurva uppåt sedan jag tog min examen för knappt 4 år sedan. Jag har en chefsroll, en drömlön och massa lyxiga förmåner. Detta är ju fult att säga i Sverige, det handlar inte om att skapa friktion i form av avundsjuka genom att prata om detta. Det handlar om kvinnofrågan - jag vill leva som en kvinnokämpe och visa att det går. Det går visst att ha drömkarriären, drömlönen och drömförmånerna som kvinna - men då måste vi ha rätt förutsättningar. Vi måste förse våra kroppar med rätt näring och sluta banta, männen kommer springa i kapp oss annars. Medan vi är fullt upptagna av att räkna kalorier, älta vår vikt och lägga timtal på cardio så tänker männen på aggressiva affärsplaner, strategier och karriärmål. Vi kvinnor har rätt utbildning men fel fysiska förutsättningar, jag hade aldrig orkat göra karriär med näringsbrister och på kaloriunderskott.

 

 

Min omgining rynkar näsan när jag skär i min 300 grams ryggbiff drypande av talg och köttsaft. Så jäkla okvinnligt! För mig är ryggbiff det kvinnligaste som finns. Det är fullt av järn, vitaminer och ger mig den energi jag behöver för att leda min avdelning. På LCHF hade jag bra hälsomarkörer i mina blodprov, på carnivore är de utmärkta och jag har noll och inga brister. Jag har mer energi och kraft nu än någonsin. Kanske handlar det inte om carnivore, utan att jag slutade vara köttskrämd. På LCHF så var jag livrädd för kött, det skulle höja mitt insulin och göra mig fet - på carnivore äter jag kött för glatta livet. 

 

Min omgivning får gärna stämpla mig som ett freak - men jag vägrar ha som mål i livet att ta upp så lite fysisk plats som möjligt. Jag vägrar spendera min tid med att räkna kalorier och pilla i mig en sallad. Då får jag vara okvinnlig, ett freak och leva utanför normen. Det är mitt bidrag till (I-lands) kvinnofrågan.

 

KÖSS