Att lida av ett missbruk är bland det svåraste som finns. Det är en sjukdom som inte syns utanpå och omgivningen förväxlar sjukdomen med viljestyrka. Den förstör allt den kommer i kontakt med, hälsan, relationer och intressen, jobb och sociala kontakter. Det finns en oerhörd skam kopplad till vår sjukdom.
Ett av de jobbigaste symptomen är återfallen. Jag själv höll på fram och tillbaka i sockerträsket innan jag blev sockerfri en gång för alla. Det är liksom så det ser ut. Alla har sin resa och alla tar sina återfall på vägen, men det är också återfallen som lär oss de bästa läxorna och bygger en grund för vår abstinens.
De senaste veckorna så har jag intervjuat deltagare från mina sockertkurser, sådana som verkligen blivit sockerfria från kursen. Givetvis finns det deltagare som återfallit, det tillhör sjukdomen och alla har sin egen resa. På kursen ger vi verktygen som hållt oss sockerfria, men det är upp till varje deltagare att faktiskt använda verktygen. En kurs på 2 dagar är ett startskott på det sockerfria livet, men man själv har ansvaret att använda verktygen och leva i programmet. Vi ger givetvis också en möjlighet att vara med på en återfallskurs som sträcker sig över ett år.
I öppenvården för alkohlister så går dem 1,5-3 år. Man behöver den stöttningen för att orka hålla sig abstinent länge! Missbruket är en lömsk sjukdom som vill att man går in i självömkan och tänker "det är ingen idé jag är sjuk". Istället behöver vi mata det friska i oss, att titta på vad som gör oss friska i längden och att verkligen bta med allt från kursen och implementera det i livet.
KÖSS
