Det som är mest jobbigt med att vara beroende är just att komma ut ur förnekelsen. Att inse att detta tåget går inte bara att hoppa av utan man måste fokusera och hela tiden gå framåt.
Jag har haft gråtande beroende-vänner som säger att de ger upp, att de inte vill mer, att de inte kan mer, hur misslyckade de är och att de inte orkar. Och det är den absoluta sorgen för oss sockerberoende - att vi inte bara kan "sluta" utan måste hela tiden leva i tillfrisknande, varesig vi vill eller inte. Det är den absoluta insikten, det går inte att backa ut och hoppa av. Det är inget projekt vi snackar om, det är livet!
Därför spelar det ingen roll om det står + på vågen eller fett minus. Om vi tar ett återfall eller är cleana, den enda vägen är framåt och det är dit vi ska!
Vi måsåte alltid söka lösningar för att orka leva helt sockerfria, det funkar inte annars. Det är ngefär som en diabetiker måste ha rutiner för att komma ihåg att ta sin medicin. Och bara för att diabetikern glömmer medicinen innebär inte det att hen är misslyckad och ger upp - man får bara hitta nya sätt att komma ihåg och jobba framåt.
Så du... ge inte upp! Fortsätt bygga ditt sockerfria liv och leta efter rutiner och strukturer som gör att du lyckas!
KÖSS
