2019 - vilket år!
2019 känns som två liv då båda halvåren har sett så oerhört olika ut. Året startade hemskt efter att ha genomgått en massa hormonella behandlingar pga min PCOS och vågen tickade bara uppåt på grund av detta och jag fick massa ångestbesvär relaterat till hormonerna. Mitt i allt gick jag klart min halvtidsutbildning som beroendeterapeut, jag satt som VD för två företag och jag arbetade heltid som avdelningschef samtidigt som jag som vanligt drev bloggen, podden, mina sockerkurser och instagram. På fritiden byggde jag hus och på grund av ett misslyckad stambyte och lägenhetsförsäljning flyttade jag 9 gånger på 9 månader. Dessutom blev en i familjen utsatt för ett hemskt våldsbrott och en annan blev sjuk. När jag läser detta själv begriper jag inte hur det går ihop - att jag inte blev hur sjuk som helst och blev sängliggande. Jag tror jag är relativt stresstålig och att min kost hjälper mig med extra energi.
I samband med att vi fick flytta in i vårt nya fina hus i juni var det som att livet imploderade och jag bara föll ihop i en liten hög. Jag lämnade mitt jobb som avdelningschef och drog in på ALLT. Efter var det bara My Addiction och bloggen kvar i princip. Jag hade då utvecklat massa läskiga symptom - kunde inte köra bil och fick panikångest i stora folkmassor.
Det jag kommer ihåg från juli till oktober är inte mycket, det är som en stor minneslucka. Det jag kommer ihåg är att jag sov, grät och åt kött. För att hålla igång hjärnan började jag plugga till certifierad key account manager vilket är riktigt roligt. Sakta men säkert började min kropp läka. De första veckorna orkade jag inte göra någonting, sen orkade jag en aktivitet om dagen och sen orkade jag mer och mer. Idag är mina flesta dagar bra igen! Det största menet är att min kropp har nedsatt förmåga att producera kortisol så jag får ruskiga blodsockerfall vid stress - vilket har gjort att jag har fått lägga om maten till "ofta och lite" - jag som har periodiskt fastat i 6 år.
Hösten har varit lugn, men massa vila och återhämtning om man tittar med mina mått. Nu har jag bara ett företag, jobbar heltid på ett varmt och tydligt jobb, har bloggen och pluggar i lagom takt. Jag har äntligen blivit nikotinfri och det känns som ett härligt avslut.
2020 - fullt med hopp
Detta året har jag lite lösa saker inplanerade. I maj firar jag 5 år socker- och alkoholfri och i slutet av månaden så pluggar jag till Sorgebearbetningsterapeut. I sommar åker vi även utomlands och har det gött. Allt annat är fritt. Det jag hoppas på är att äntligen bli av med mina hormon/utbrändhetskilon som min kropp samlat på sig trots en artegen föda. Jag hoppas också på att läka mina binjurar så jag kan börja fasta igen, det är så jag trivs bäst! Annars hoppas jag på ett åår av återhämtning och nära relationer. Det betyder mest för mig. Hur var ditt år och vad hoppas du på 2020? <3
KÖSS
